Biskopar, sökprofiler och Gudsrikets möjligheter

Aktuella biskopsval har resulterat i flera debattartiklar. Vad söker vi, när vi letar biskopar? För några årtionden sedan bestod rekryteringsbasen av de teologiska fakulteterna: vi prövade vanligen professorers tänkbara duglighet. 

Idag sprids sökarljuset åt flera håll. Många kompetenser trängs i profilbilden. Social förmåga, medialt genomslag, gedigen teoretisk bakgrund, ledarskapserfarenhet, organisationskunnande och en vinnande personlighet kan vara en del av den mosaik av egenskaper, som kan definieras, behövas och önskas.

Finns något som skulle kunna inspirera vårt sökande inte bara efter biskopar – som nu, i Stockholms stift – utan också andra ledaruppdrag i kyrkans missionskallelse? Något som utmanar oss, och kanske överraskar oss?

På min egen första arbetsdag som kyrklig ledare, kyrkoherde i Oxelösund, 1973, kommer radioreportern med sin bandspelare och sin fråga: ”Och vad brinner du för då? Säg det kort, gärna i en mening.” Skjutjärnsjournalistik. Jag försöker snabbt: ”Att vi ska träna på att arbeta för Guds rikes möjligheter här i Oxelösund”.

Under mina år som stiftsarbetare och alla dess möten med församlingars medarbetare, förtroendevalda, anställda, frivilliga med flera, gör jag en återkommande erfarenhet. Jag ställer gärna en varsamt nyfiken fråga: ”Hur gör ni när ni tillsammans tänker högt kring er tro? Brukar ni rådfråga Jesus Kristus i era vägval? Hur gjuter ni tillsammans en teologi under det som ni hanterar dagligdags?” 

Något svar kommer det ganska sällan. ”Vi pratar aldrig sådant” blir ofta de trevande reaktionerna.” Jag funderar över hur Paulus tänker kring detta: Vi har inte fått en försagdhetens (modlöshetens) ande, utan en kraftens ande” ( 2 Tim.1:7, 1917 års översättning).

Kan vi samla kraftens och modets ande och teologisera mera, tillsammans? Bryta vår försagdhet? Frimodiga teologiserande kyrkoarbetare i Gudsrikets kamp i skapelsen: kan det vara en sökprofil? Guds hjärta bultar i kamp mot ondskans andekrafter i himlarymderna (Ef. 6:12). 

Låt oss forma vår teologi som dess redskap i den striden. Låt oss ladda dem med lidelse. Låt oss ansluta oss till kampen för rätten och rättfärdigheten. 

Vi är som kyrka kallade och döpta in i Gudsrikets dynamiska rörelse. Den är en motståndsrörelse mot ondskans andemakter och en kamp för vår egen omvändelse och skapelsens återupprättelse. 

I vår tid kan vi ana urkyrkans apokalyptiska upplevelse. Vår kyrka är idag en del i  Gudsrikets möjligheter att bidra till räddningen, när skapelsen samfällt suckar (Rom 8:22) och  där rätten och rättfärdigheten måste återskapas.

Kan vi pröva att låta alla sökprofiler bottna, inte bara i stiftet eller församlingen, utan i Gudsrikets möjligheter? Först därefter skulle vi börja arbeta med sökprofilernas vanliga sakområden: verksamhetsprioriteringarna, de nödvändigaste projekten, strukturförändringsbehoven.

Jag har följt vår kyrkas sökande efter sin profil, form och organisering under många decennier: 1958 års utredning, den Myrdalska, beredningen 1968, betänkandet 1976, kyrkokommittén 1982 och de senaste processerna. 

Efter varje avslutade utredning och beslut har vi sagt: ”Nu måste vi ta oss an kyrkans innehåll”. Och vi har gjort våra försök därvidlag. Men tämligen snart har vi funnit behov av nya utredningar. Form är ofta enklare att dryfta än innehåll.

Hindras vi ibland, kanske ganska ofta, av en förlägenhet och  osäkerhet, rentav oro, från att modigt och uthålligt ägna vår iver till att söka och finna vår djupaste bestämmelse? Vår kyrkas innersta angelägenhet. Kan den handla om Gudsrikets lidelsefulla kamp?

Kjell Wiklund
tidigare kyrkoherde och stiftsprost, nu frivillig diversearbetare