Biskopsval

Trampa inte på vårt patos för demokrati!

Eva Cronsioe, komminister
Debattören oroas av att stiftsstyrelsens majoritet öppet visar missnöje med valresultatet. Foto: Marcus Gustafsson

Att stiftsstyrelsen i Stockholm så öppet visar sitt missnöje med valresultatet av ny biskop väcker oro inför framtiden. Deras agerande skapar osäkerhet kring stiftsstyrelsens legitimitet och väcker frågor om hur de egentligen förvaltar sitt demokratiska ansvar, anser Eva Cronisoe.

Stockholms stiftsstyrelse ger sig inte – de är uppenbart missnöjda med utfallet av biskopsvalet i vårt stift och söker nu nya vägar för att misstänkliggöra både den demokratiska processen och den biskopskandidat som fick flest röster. 

Om detta kunde vi läsa i Kyrkans Tidning i en nyhetsartikel där det framgår att vår avgående biskop Eva Brunne reagerat skarpt mot stiftsstyrelsens agerande i samband med ett remissvar till kyrkokansliet angående formerna för biskopsval. 

Eva Brunne anger ”rättspatos och ett demokratiskt patos” som skäl för sin reservation mot styrelsens illa dolda kritik mot stiftsanställdas roll i den aktuella valprocessen och det faktum att Andreas Holmberg som stiftsadjunkt var valbar. Olle Burell (S) svarar med maktens arrogans att biskopen ”överdramatiserar”. 

Det är ett häpnadsväckande svar som inte bara är nedsättande för biskopen själv, utan för alla oss röstberättigade som antingen la vår röst på Andreas Holmberg eller helt enkelt anser att demokratiska beslut ska respekteras och solidariskt följas, även om beslutet inte gick ens egen väg. Olle Burell och stiftsstyrelsen trampar även på vårt rättspatos och patos för demokratin!

För den som följt det politiska spelet kring biskopsvalet torde det inte vara någon hemlighet att stiftsstyrelsens majoritet anser att ”fel kandidat vann”. Det framgår om inte annat av de röstsiffror som varje kyrkligt anställd i stiftet kan ta del av på Intranätet. Där redovisas att 15 av stiftsstyrelsens och domkapitlets röster lades på Marika Markovits mot 3 för Andreas Holmberg, medan bilden ute i kontrakten var en helt annan. Även om loppet var relativt jämnt vann Holmberg i tio av tretton kontrakt.

Detta utfall försökte Borgerligt Alternativ aktivt förhindra – genom ett besynnerligt utspel före andra valomgången. I ett brev till BA:s elektorer, som Kyrkans Tidning berättade om på nyhetsplats, förordades Marika Markovits. Andreas Holmbergs ansågs ha ”visat på bristande omdöme” genom att  en ”längre tid stå kvar kring valurnan i en av valkretsarna medan valet pågick”. 

Kan vi lita på att han får det justa och respektfulla bemötande en demokratiskt vald biskop förtjänar? 

Han ansågs också ha för starkt stöd av sina arbetskamrater på stifts-kansliet. Det sistnämnda skulle av oklara skäl betraktas som jäv. Brevet var både löjeväckande och förmodligen helt kontraproduktivt mot vad BA önskade uppnå. 

Det är både sorgligt och upprörande att stiftsstyrelsens majoritet nu uppträder så nonchalant gentemot oss röstberättigade och mot såväl nuvarande som tillträdande biskop. Att de så öppet visar sitt missnöje med valresultatet väcker oro inför framtiden. Deras agerande skapar osäkerhet kring stiftsstyrelsens legitimitet och väcker frågor om hur de egentligen förvaltar sitt demokratiska ansvar. 

Och hur kommer de att behandla Andreas Holmberg när han tillträder? Kan vi lita på att han får det justa och respektfulla bemötande en demokratiskt vald biskop förtjänar? Eller kommer det att bli en följetong i KT:s spalter om räv- och rackarspel i Stockholms stiftsstyrelse? Vi får hoppas att KT håller frågan under fortsatt journalistisk bevakning – stiftsstyrelsen har ju själv effektivt sett till att den kommer att ha ögonen på sig framöver.

Till sist en fråga till stiftsstyrelsens ledamöter angående Andreas Holmbergs popularitet bland arbetskamraterna på stiftskansliet:

Oavsett hur vi röstade i biskopsvalet är vi många församlingsmedarbetare, ända längst ut i stiftets utkanter, som har mött Andreas Holmberg mitt i våra uppdrag på lokalplanet. Han har kort sagt väckt både förtroende och sympati genom sin kunnighet och sitt genuina engagemang för ett relevant församlingsarbete i en komplex samtid. 

Enligt vilken logik menar ni att en stiftsadjunkt, som på detta sätt blivit väl känd och uppskattad ute i församlingarna, borde vara diskvalificerad som biskopskandidat? Eller tror ni på fullt allvar att stiftskansliets medarbetare slagit blå dunster i allas våra ögon och manipulerat valresultatet?

Eva Cronsioe
komminister i Vallentuna församling, Stockholms stift

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Mer inom samma ämne