Det är dags att lämna arvet från statskyrkosystemet och att befria kyrkan från den kommunalrättsliga byråkratin.
Det är i församlingarna som människorna möter kyrkan och det är till församlingarna som resurserna måste koncentreras. Svenska kyrkan har i jämförelse med andra protestantiska kyrkor en närmast gigantisk överbyggnad. Församlingarna har emellertid ingen möjlighet att påverka verksamheten på stifts- och riksnivå, en verksamhet som inte är efterfrågestyrd, utan som i allt väsentligt lever sitt eget liv. På kyrkokansliet i Uppsala, på Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation och på de tretton stiftskanslierna arbetar mer än tusen personer. Tala om överflöd.

Det är dags för ”raka rör” mellan församlingarna och stifts- och riksnivån. Det innebär bland annat att det måste vara församlingarna som ut­ser ledamöterna i stiftsfullmäktige och att stiftsfullmäktige utser ledamöterna i kyrkomötet.
Kyrkovalen har sedan länge förlorat all legitimitet. Det senaste valet blev på nytt en bekräftelse på att så är fallet. Dessutom är valsystemet mycket kostsamt och binder upp betydande resurser und­er lång tid. Det är dags för en ny ordning.

För flertalet församlingar försämras ekonomin och utsikterna för de närmaste åren ser mycket dystra ut. Verksamheten måste på många håll begränsas i en omfattning som kan bli kännbar. Från stifts- eller riksnivån kommer emellertid inga signaler om hur man skulle kunna bidra till en omfördelning av resurserna.
Mot ovanstående bakgrund kräver Rönö församling att kyrkostyrelsen beslutar föreslå kyrkomötet att en genomgripande översyn sker av kyrkans organisation och arbetsformer samt av hur arbetet på stifts- och riksnivån kan effektiviseras och bättre anpassas till församlingarnas behov.

Sören Larsson
Kyrkorådets ordförande
Rönö församling