Den Augsburgska bekännelsen - formellt central, i praktiken undangömd

Adam Hirshals Illi präst i Bunkeflo Strandkyrka, Malmö pastorat

Foto: Wikimedia commons

Svenska kyrkan behöver ge ut den Augsburgska bekännelsen i nyöversättning - gärna med kommentarer.

2030 är det 500 år sedan Confessio Augustana, den “Augsburgska bekännelsen”, författades och förelästes inför kejsare och ständer i det Tysk-romerska riket. Få anade nog vid det tillfället att texten skulle bli de framtida, evangeliska kyrkobildningarnas viktigaste bekännelsedokument efter bibeln och de ekumeniska trosbekännelserna.

För Svenska kyrkans del skedde detta genom Uppsala mötes beslut 1593 då den Augsburgska bekännelsen officiellt bejakades. I kyrkoordningens första kapitel och paragraf står än idag att Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära är “sammanfattad i den apostoliska, den nicenska och den athanasianska trosbekännelsen samt i den oförändrade augsburgska bekännelsen av 1530”. Av kyrkoordningen att döma är alltså den Augsburgska bekännelsen av fundamental betydelse för vårt samfunds identitet.

Än tydligare blir detta genom vår gemenskap med andra samfund i Lutherska världsförbundet. Enligt Lutherska världsförbundets konstitution består medlemskyrkornas gemensamma “doktrinära bas” (doctrinal basis) i gamla och nya testamentet, de tre ekumeniska trosbekännelserna och: “the Confessions of the Lutheran Church, especially in the unaltered Augsburg Confession and the Small Catechism of Martin Luther, a pure exposition of the Word of God.”

Gamla och Nya testamentet och de ekumeniska trosbekännelserna delar Lutherska världsförbundet med i stort sett alla Kristna samfund. Således är det förhållandet till den augsburgska bekännelsen (och lilla katekesen) som särskilt utmärker enheten mellan kyrkorna i Lutherska världsförbundet. Den Augsburgska bekännelsen är alltså av fundamental betydelse även för Svenska kyrkans relation till andra lutherska kyrkor.

Trots detta är den augsburgska bekännelsen i princip osynlig i Svenska kyrkans kommunikation om sig själv och i hennes kateketiska program. Faktum är att det inte ens går att läsa den Augsburgska bekännelsen på Svenska kyrkans hemsida. Prästkandidater får inte ett exemplar av den Augsburgska bekännelsen under sin utbildning. Det finns mig veterligen ingen av Svenska kyrkan antagen översättning av den Augsburgska bekännelsen som är nyare än den som utgavs 1594 efter uppsala mötes beslut, och finns en sådan översättning är den iallafall inte särskilt tillgänglig för kyrkans medlemmar.

Svenska kyrkan, kanske genom biskopsmötet i form av ett biskopsbrev, annars genom beslut i kyrkomötet, behöver ge ut den Augsburgska bekännelsen i nyöversättning - gärna med kommentarer. Om inte i år, så iallafall till jubileet 2030. Denna översättning behöver finnas på Svenska kyrkans hemsida tillsammans med alla andra antagna bekännelsedokument. Kanske kunde den förekomma som bilaga i en eventuell ny eller reviderad psalmbok likt lilla katekesen, kyrkohandboken och ”en liten bönbok” den nuvarande psalmboken. Som det är idag har Augsburgska bekännelsen en formellt central, men i praktiken undangömd plats i Svenska kyrkan. Det gör att de flesta inte får del av de skatter och den näring för tron som faktiskt ryms i dess artiklar. Som exempel på dessa skatter kan jag nämna en av mina favoritartiklar, nämligen den 7:e som handlar om Kyrkan. Artikeln sätter ord på den väldiga mångfald av uttryck vår kyrka rymmer, samtidigt som den gemensamma grunden tydligt definieras.

“Vidare lära de, att en helig kyrka skall äga bestånd till evärdelig tid. Men kyrkan är de heligas samfund, i vilket evangelium rent förkunnas och sakramenten rätt förvaltas. Och för kyrkans sanna enhet är det nog att vara ense i fråga om evangelii lära och förvaltningen av sakramenten. Och det är icke nödvändigt, att nedärvda människobud eller religiösa bruk eller yttre, av människor föreskrivna former för gudsdyrkan överallt äro lika. Paulus säger ju: En tro, ett dop, en Gud som är allas Fader etc.” (CA VII:1-4)

Adam Hirshals Illi
präst i Bunkeflo Strandkyrka, Malmö pastorat

Källor: 

Kyrkoordning för Svenska kyrkan

LWF Constitution EN (lutheranworld.org)

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Svenska kyrkans grundläggande dokument
Tack för en god dialog. Jag skulle vilja sammanfatta det hela med: Om det är som du säger angående prästerna och förkunnelsen så kanske det har blivit för stor diskrepans mellan dåtidens och nutidens människosyn och Gudssyn, och andra centrala trosföreställningar? Det är ju inte konstigt om förståelsen och innebörden efter flera hundra år förändras och utvecklas. Frågan är hur Svenska kyrkan löser det. Ska vi dra åt tumskruvarna och styra upp den levda verkligheten utifrån de skrivna dokumenten, eller fundera kring hur vi underlättar för att efterleva det skrivna, eller ändra på det skrivna så att de mera motsvarar den levda verkligheten som har utvecklats? Det är en viktig fråga, och borde kunna lyftas fram på ett förutsättningslöst sätt. Att se den diskrepans som är och lugnt samtala kring hur vi går vidare. Med ett öppet sinne, åt olika håll. Att inte klubba fast det ena eller det andra, innan vi grundligt har genomlyst situationen och frågan. Jag tror det kan bli konstruktivt och givande för oss alla med en sådan förutsättningslös och gedigen genomlysning.
Svenska kyrkans grundläggande dokument
Jag tänkte på det där med snömos. Jag förstår varför du benämnde det så. Jag hade klippt citatet om SvK som bekännelsekyrka på ett oprecist sätt: "Att bekänna handlar om att bli tydlig. Men det är inte samma sak som att läsa upp en bekännelsetext ord för ord. Det handlar lika mycket om att forma och göra liv av de ord som försökt fånga kyrkans identitet. Kyrkans bekännelse är mer en ram eller ett ekosystem än en regelbok." (svenskakyrkan.se/kristentro/bekannelsekyrka). Om man läser texten så här blir det ju mera stringent vad som menas. Jag kan hålla med om att fortsättningen av texten jag tog med inte blev så relevant i sammanhanget. Men det är intressant hur olika människor och ämbetsbärare uppfattar bekännelseskrifterna på olika sätt - hur vid är tolkningsramen, eller hur strikt är den? Egentligen är det ju samma sak med juridik. Vissa lagar vi har är ju ramlagar, med en stor möjlighet till situationsanpassad tolkning. Och det behövs alltid en levande diskussion o medvetenhet om texternas kärna och intention för att kunna bedöma om tolkningarna vi gör är rimliga eller inte. Och ibland reviderar vi de juridiska lagarna, när diskrepansen mellan lagtext och praxis blivit för stor.
Svenska kyrkans grundläggande dokument
"Och ibland reviderar vi de juridiska lagarna, när diskrepansen mellan lagtext och praxis blivit för stor." Det låter kanske som att det är det jag förordar, men så är det inte. Det fanns bara inte plats att skriva mera. Vi står ju i relation till många olika kyrkor i Norden, i Europa och i världen, och behöver förhålla oss till de relationerna. Det är inte heller givet hur vi går vidare, utan måste få vara en öppen fråga innan vi genomlyst den. Däremot är det en intressant och viktig fråga: Är det så att diskrepansen mellan prästernas förkunnelse i Svenska kyrkan och det som står i bekännelseskrifter och de grundläggande dokumenten blivit för stor, över lag? Det skulle vara intressant att borra djupare i det. För att därefter fundera på hur vi ska hantera det som är: styra upp det levda så att det passar med det skrivna, eller skriva om texterna så de passar med det levda. Eller låta det vara som det är men med fördjupade insikter, efter en god genomlysning och dialog. Det här görs ju som sagt säkert redan i det fortlöpande arbetet på församlingsnivå och i stift, men jag tror det skulle vara givande om vi på bred front gav plats för en öppen och förutsättningslös genomlysning.
Svenska kyrkans grundläggande dokument
Genomlysning och dialog. En öppen dialog där vi får lyfta våra erfarenheter och tankar kring detta, och lyssna på varandra förutsättningslöst. När präster går omkring med så olika erfarenhet och förhållningssätt behövs, tror jag, ett forum där man kan dryfta dessa frågor på ett öppet och "provtänkande" sätt. Att vi verkligen ger plats för de olikheter som är, för att hitta en gemensam riktning vidare. Någon kommer säkert svara att det redan finns. Gott i så fall. Men jag tror ändå att frågan skulle kunna lyftas på en övergripande nivå.