För den med annan teologi finns också andra kyrkor

REPLIK

Sven Hillert har en pastoral ansats som man blir tacksam för. Frågan var gränsen går för prästers teologiska övertygelse är dessutom lika oklar som viktig. Jag kan dock inte låta bli att reagera relativt negativt på innehållet, eller kanske snarare utgångspunkten som ligger bakom resonemanget. Min huvudsakliga invändning är väldigt enkel. Det är ingen rättighet att vara präst i Svenska kyrkan och det finns andra kyrkor att söka sig till om den teologiska kompassen pekar däråt.

Ta detta med en reformert syn på nattvarden. Vi har en kyrka som är reformert i vårt land, Equmeniakyrkan. Ett samfund med många positiva sidor som vore ett fint kyrkligt hem för en präst med reformert teologi. Skulle man som präst i Svenska kyrkan i stället ha en dopteologi där arvsynden inte spelar någon roll eller det personliga valet framstår som centralt, så finns flera välfungerande baptistiska samfund att söka sig till. Det är inte vi präster som ska forma vår kyrkas teologiska grund. Vår uppgift är att bära den vidare. Självklart ska vi tolka in den i vår tid men det kan aldrig innebära att vi ändrar dess själva centrum. Detta borde vara självklart i något så centralt som förståelsen av våra sakrament.

Om Jesus finns närvarande i brödet och vinet är ingen perifer fråga. Har Luther rätt och Zwingli fel påverkar det nattvarden på ett fundamentalt vis. Att ta emot Jesus Kristus själv eller äta bröd och dricka vin som representerar vår frälsare är två oerhört skilda saker. Jag håller med Hillert om att det inte är lätt att förstå detta mysterium och under som sker i nattvarden. Därför är det stort att få luta sin tro mot kyrkans tradition.

Att låta tron bli praktik snarare än en förståelse inom fysikens ramar. Det gäller både präster och församlingen i stort. Men börjar präster stå för en annan nattvardsteologi kommer det inte bara erodera den egna tron utan också påverka församlingens och så beröva andra människor en ovärderlig del av vår tro.

Jag önskar att det vore mer självklart för präster att tjäna sin kyrka än försöka göra om den. Självklart finns det alltid behov av att söka nya vägar men om vi i den förnyelseprocessen undergräver den kyrka och tro vi försöker bära in i vår tid är lite vunnet och nästan allt förlorat. Är det för mycket begärt av oss präster som tjänar en evangelisk luthersk kyrka att vi är lutheraner i åtminstone kyrkans mest centrala teologiska grunder? Knappast.

Henrik Lööv, församlingsherde Jönköping