Ska Svenska kyrkan ha huvudmannaskapet för begravningsverksamheten i framtiden? Frågan börjar bli väldigt aktuell i takt med att församlingarna etablerar egna begravningsbyråer.
  I dag har Svenska kyrkan ett uppdrag av staten att vara huvudman för begravningsverksamheten i Sverige.
Undantagna är Tranås och Stockholm där kommunen är huvudman.

Uppdraget som huvudman innebär att förhålla sig helt neutral både när det gäller olika etniska grupper men också i kontakten med begravningsbyråerna. När det gäller de etniska grupperna finns i dag begravningsombuden som tar tillvara deras intressen. När det gäller begravningsbyråerna så har samarbetet så här långt fungerat på ett tillfredsställande sätt även om man inte alltid varit överens i alla frågor.

Som det för närvarande ser ut, kommer Svenska kyrkan inom alltfler församlingar att etablera egna begravningsbyråer.
Skälen varierar något, en församling menar att det ska trygga anställningarna för befintlig personal, en annan säger att kyrkan måste komma in tidigare när det gäller utformningen av begravningen och den tredje säger att den här verksamheten är en naturlig del i kyrkans övriga verksamhet.

Alla argumenten har sina poänger, men detta måste vara under förutsättning att kyrkan inte längre har huvudmannaskapet för begravningsverksamheten. Om kyrkan ska kombinera båda sakerna i framtiden, dyker ett antal olika frågor oundvikligen upp. Såsom:
Hur kommer kyrkan att behandla andra begravningsbyråer när de ska ha hjälp med en begravningsgudstjänst? Även om målsättningen är att alltid behandla alla lika så handlar det om människor som ska sköta de dagliga sysslorna, och av erfarenhet vet vi att den mänskliga naturen värnar först om sina egna.
  Hur hanterar man upphandling av transporter? Med den egna begravningsbyrån och med tidigare uttalanden om att värna om arbetet för den egna personalen, är risken stor att det blir svårt att förhålla sig neutral i samband med en upphandling.
  En församling har uttalat sig om att det är viktigt att kyrkan kommer in i ett tidigare skede än vad som nu är fallet. Det måste tolkas på så sätt att kyrkan ska öka sin tillgänglighet för församlingsmedlemmarna. Kommer denna tillgänglighet att gälla enbart den egna begravningsbyrån?
  Misstanken kommer hela tiden att finnas att så kommer att vara fallet.

Listan kan göras mycket lång och jag är rädd för att de här frågorna aldrig har tagits upp.
  Konsekvensen av vad kyrkan nu håller på med, kommer att bli, att en opinion bildas för att huvudmannaskapet i framtiden ska ligga någon annanstans än hos Svenska kyrkan. Är det Svenska kyrkans framtida målsättning?

Christer Gustafsson
förbundskonsult
Sveriges begravningsbyråers förbund