Fel att backa tillbaka till före 2000

Karl-Eric Hansson, medlem i Öka

Fler lokala nomineringsgrupper i församlingarna stärker demokratin, påpekar Karl-Eric Hansson i sin replik till Nils-Åke Sandström.

Det Nils-Åke Sandström, Tavelsjö, egentligen säger i sin debattartikel, är att vi ska återgå till den ”demokrati” som kyrkan hade före år 2000. Då röstade man endast lokalt på den ”kyrkliga samling” som fanns i den egna församlingen.

Mycket ofta fanns det bara en röstsedel att välja på. Hur demokratiskt var det? Numera efter år 2000 finns flera lokala nomineringsgrupper.

Dessa direktvalda ledamöter – enligt valsystemet före år 2000 – valde i sin tur ledamöter till stiftsfullmäktige och kyrkomöte. Det skulle vara precis detsamma som att vi bara fick rösta i de kommunala valen, men hade ingen rösträtt, när gällde regionen (landsting) och riksdag!

Den enskilde hade då ingen rösträtt beträffande vilka som skulle sitta i regering och riksdag. De kommunala pamparna kunde se till att de fick ”de sina” på viktiga poster. Det är inte demokrati!

Mycket ofta fanns det bara en röstsedel att välja på. Hur demokratiskt var det? Numera efter år 2000 finns flera lokala nomineringsgrupper.

Snälla Nils-Åke Sandström, ditt förslag att återgå till organisationen före år 2000 är identiskt med inställningen Posk har.

De valde dock att inför det senaste kyrkovalet ligga lågt med denna åsikt och inte nämna den, eftersom förslaget inte hade majoritet i kyrkomötet. Det är smart att inte tala om vad man egentligen vill och i stället vänta tills man fått makten.

Detta system med direkta val endast lokalt innebär i praktiken också en annan sak. Det innebär en tröghet och en konservatism beträffande dopundervisningen.

Det innebär att människorna utanför kyrkan, de så kallade sekulariserade, stängs ute från kyrkans gudstjänst, eftersom de inte känner sig hemma där.

Det innebär att dopföräldrar möts av en inställning från kyrkan som inte stämmer med deras egen – och som inte heller stämmer med Jesu mening.

Kyrkan har ställt upp sina regler, men har man i grunden tänkt igenom:

Vad var det Jesus menade?

För de sekulariserade har Jesus hög förtroendepoäng. Jesu ord och handlande är enkla förebilder även för den ”icke troende”. Barnen har lätt att ta till sig Jesu ord och handling.

Visst finns många spännande bilder i gamla testamentet (GT) och GT är med sin helhet en grund för kristenheten. Dock är det Jesu ord och handling vi ska lyfta fram.

Dopundervisningen är det centrala i församlingarnas arbete. Sett under en 30-årsperiod har vi i dag fått:

• Färre och färre besökare i gudstjänsten.

• Färre och färre konfirmander

• Färre och färre dop

Vad tror ni Jesus säger om detta?

I evangelierna kan vi läsa om hur Jesus gång på gång kritiserade präster och skriftlärde i templet. Gång på gång var han i luven på dem! Varför? Jo, han var klar och tydlig. Något var fel. Varför rensade han templet? Jesus var rasande! Han skulle kanske säga samma sak till oss idag.

Vi blir sämre och sämre på dopundervisning. Kyrkomötet och biskoparna gör i dagarna organisatoriska insatser för ”Lärande och undervisning”.

Själva arbetet ska riktas till människorna utanför kyrkan. Både barn, ungdomar och vuxna. Och det är resultatet som räknas. Antalet dop, konfirmander och besökare i kyrkan.

Därför, Nils-Åke Sandström: Det är de konservativa, som inte vill ändra på nånting, som är bromsen i dopundervisningen. Vi ska väl vårda våra levande traditioner, men det är dopbefallningen som gäller.

Karl-Eric Hansson
 

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Senaste artiklar