Kristen tro formas på ett särskilt sätt i gudstjänsten. Detta gäller inte minst för konfirmander. Gudstjänstupplevelse är en avgörande faktor för hur nöjd en konfirmand är med sin konfirmandtid. Det är därför angeläget att kyrkans medarbetare tar till sig den forskning som finns om unga människors möte med kyrkans gudstjänstliv.

Projektrapporten Vägar framåt i Svenska kyrkans konfirmandarbete (Karlstads stift, 2007) har sammanställt tre års studier kring konfirmander och gudstjänst. I mångt och mycket är resultaten nedslående. Endast 11 procent av konfirmanderna instämmer till exempel i att gudstjänsten handlar om dem och deras liv; nio av tio tar följaktligen avstånd från det påståendet. Många konfirmander finner en högst begränsad tydning för sitt eget liv i gudstjänsten, vilket naturligtvis är ett underbetyg och sannolikt bidrar till att konfirmandsiffrorna pekar nedåt.
Och om antalet konfirmander fortsätter att gå ner kommer detta i sin tur återspeglas i gudstjänststatistiken. De ”konfirmandrelaterade” gudstjänstbesöken utgör nämligen en väsentlig del av Svenska kyrkans totala gudstjänstliv. Försvinner konfirmanderna helt kommer samtidigt många – åtminstone var åttonde, kanske upp emot var femte – gudstjänstbesökare att försvinna.
 De utmanande frågorna är: Hur kan gudstjänsterna utformas så att konfirmanderna upplever dem meningsfulla och att de handlar om dem och deras eget liv? Vad kan de som arbetar med kyrkans gudstjänstutveckling lära av de unga gudstjänstdeltagarna?

En annan ofrånkomlig fråga är huruvida kyrkans medarbetare själva upplever gudstjänsterna som meningsfulla? I stort sett alla konfirmandledare, 95 procent, ställer krav på sina konfirmander att besöka gudstjänster under konfirmandtiden. Där-
emot är det endast 28 procent av huvudansvariga ledare som har målsättningen att konfirmanderna ska bli regelbundna gudstjänstdeltagare. Naturligtvis kan detta förhållande problematiseras; Målsättningarna för konfirmandtiden kan vara flera; Vad innebär ”regelbunden gudstjänstdeltagare”; Vilka gudstjänster är det som avses? Men frågan kvarstår likafullt: Tror de själva på de nuvarande gudstjänstformerna? Varför har de i så fall inte som mål att konfirmanderna ska vilja delta i gudstjänster efter konfirmationen? Eller önskar de att gudstjänsten ska utformas och genomföras på annat sätt? Om så är fallet, varför finns det inte en massiv opinion och ett omfattande arbete för förändrade former?

Kyrkans egen otydlighet kan antas förstärka konfirmandernas osäkerhet kring gudstjänsten. Kanske är det inte förvånande att så få konfirmander känner igen sig i gudstjänsten, när en så liten andel av konfirmandledarna förväntar sig att de ska lära sig och ta till sig ord och innebörd i gudstjänstens huvudmoment. Endast 43 procent av konfirmandledarna anger att konfirmanderna bör lära sig Herrens bön utantill, 32 procent Trosbekännelsen och 7 procent Välsignelsen. En tänkbar väg till ökad igenkänning och delaktighet i gudstjänsten vore att arbeta med och öva gudstjänstens centrala moment.

Mötet mellan konfirmanderna och gudstjänsten är en teologisk och kyrklig ödesfråga av stor betydelse för den framtida utvecklingen av Svenska kyrkans konfirmandarbete och gudstjänstliv. Projektrapporten Vägar framåt presenterar möjliga framtidsvägar i kyrkans arbete med gudstjänstförnyelse. Kyrkan bör under konfirmandtiden ta vara på möjligheten att erbjuda ett liturgiskt ”gym” för ungdomarna (repetition och igenkänning), och samtidigt ta hänsyn till att alla – även konfirmander – är olika med olika preferenser. Öva gudstjänsten men variera också utbudet! En tänkbar grundfråga i det arbetet är: Hur firar vi (konfirmander och medarbetare) gudstjänst så att vi upplever att den handlar om oss och våra liv? Med en tydlig målgrupp för ögonen ökar möjligheterna att nå fram. Men med den otydliga målgruppen ”alla” riskerar kyrkan att inte nå någon alls.

Vår förhoppning är att den nu pågående revisionen av Den svenska kyrkohandboken på allvar tar till sig den forskning som finns om unga människors möte med kyrkans gudstjänstliv. Annars riskerar vi att få en negativ framtid för såväl Svenska kyrkans konfirmandarbete som gudstjänstlivet.


Jonas Eek
domkyrkoteolog
Göteborg

Niklas Grahn
stiftsadjunkt
Karlstad

Per Pettersson
docent i religionssociologi
vid Karlstads universitet