Mission borde vara en attityd, ett offensivt lyhört förhållnings- och arbetssätt inom all verksamhet. För detta krävs människokunskap, självförtroende och motivation som gemene man, kanske utan godtagbar anledning, känner för lite av från Svenska kyrkan. Tror man inte på det man tror på?

Från en större intervjuundersökning i vårt pastorat framkom att majoriteten av både medlemmar och icke-medlemmar var grundpositiva till Svenska kyrkan. Man välkomnade också större offensiv från kyrkan inom flera områden i det lokala samhället. Öppenhet för mer eget engagemang fanns också. En intressant notis var att flertalet inte visste vad kyrkan egentligen höll på med. Var resultatet unikt i Sverige? Om inte, finns det då en betydande potential som kyrkan inte når?
Resultatet från undersökningen gav motivation och styrka i vår församling att göra verksamhetsområdena mer tydliga, mer samspelta med varandra bland annat med hjälp av en gemensam vision om en ny dialog/mission i församlingen. I dag ser vi att vi är hyfsat på väg genom påtagligt fler besök av nya i kyrkan, större engagemang i fler grupper och ökad delaktighet i församlingsarbetet. Det handlar inte ännu så mycket om nyomvända själar utan kanske mer om att vi har blivit mer intressanta för dem som söker.

Om man ser mission som en mer offensiv vilja och kraft att våga mötas på nytt för dialog gäller det inte enbart i kyrkan utan också ute i samhället: i hemmen, skolorna, företagen, föreningarna, lokala medierna. Inget nytt i sig, men samordnas mötena inom en gemensam lokal framarbetad vision, kan det bli desto bättre. Varför inte ta lärdom av erfarenheter i andra branscher?

Ragnar Lager
medlem i Kullavikskyrkan