Den så kallade debatten, eller rättare sagt det fria tyckandet, har nu nått löjets nivå. I rättan tid kommer då några mycket tydliga uttalanden från två av nämndens jurister, i samband med ett antal intervjuer som gjorts av Radio Västmanland och som sänts i slutet av april.

Nämndens ordförande, Elisabeth Palm, säger bland annat ”att det inte finns något förbud i kyrko­ordningen” mot kyrkliga begravningsbyråer! Men Palm säger samtidigt att nämnden har försökt tolka kyrkoordningen ”efter bästa förmåga”. Nämndledamoten och tillika juristen Sture Johansson uttalar att om inte konkurrens föreligger, är det ”önskvärt” att församlingar går in och hjälper sorgehus med det som en begravningsbyrå normalt kan hjälpa till med! 

Följande konstateranden kan då göras:

Ordföranden har vid sin laglighetsprövning funnit att det inte föreligger något förbud i kyrkoordningen mot att församlingar driver begravningsbyråer.

Men nämnden försöker ändå tolka kyrkoordningen ”efter bästa förmåga”, vilket då i stället sker vid en ren lämplighetsprövning – det vill säga något som innebär ett klart kompetensöverskridande.

Johanssons tolkning av kyrko­ordningen innebär att nämnden först har att avgöra om det föreligger en konkurrenssituation eller ej. Utfallet av en sådan bedömning  ska sedan kunna ligga till grund för huruvida en församling ska äga rätt att bedriva begravningsbyråverksamhet! 

Sent omsider klargöranden! Men för nämndens alla tillskyndare måste uttalandena betraktas som rena rama ”hawaii-hockeyn” från Svenska kyrkans högsta juridiska instans! 

Det borde snart kännas angeläget för kyrkomötet att se över hela överklagandeprocessen. Svenska kyrkan är i ett akut behov av en rättslig instansordning med hög juridisk och teologisk kompetens och integritet.

Anders Linger
kyrkorådsordförande , Västanfors-Västervåla församling
Anders Larsson
kyrkorådsordförande, Västanfors-Västervåla församling
Henrik Rydberg
 kyrkoherde,  Kungsörs församling                             
Ann-Sofie Grahn
kyrkoherde,  Kungsörs församling