Vi som kristna vill och ska ta vår del av ansvaret. Låt oss göra tro till handling!
Klimatet förändras på grund av att vi använder fossila bränslen. Som konsekvens har atmosfärens innehåll av växthusgaser hamnat i obalans och jorden blir varmare. Världens samlade klimatforskare har i år konstaterat att förändringarna sker snabbare än vad man tidigare trott, och att effekterna kommer att bli än mer dramatiska.

Vi får ständigt nya bilder av översvämningar, torka och stormar – naturkatastrofer som är ett resultat av ett förändrat klimat. I Sverige ser vi redan effekter i fjällen, men hårdast slår det mot våra bröder och systrar i de fattiga länderna. Klimathotet är också ett hot mot människors säkerhet och precis som när det gäller andra stora säkerhetshot är det de fattiga som är mest sårbara och drabbas hårdast. Afrika hotas av ökad vattenbrist, torka och naturkatastrofer trots att kontinenten bara står för 3–4 procent av världens utsläpp av växthusgaser. Att en stor del av världens fattiga lider under bördan av ett förändrat klimat beror i stor utsträckning på den livsföring vi i väst valt. Klimatfrågan är en rättvisefråga som i högsta grad angår oss som kristna och vi måste inse att vi lever i ett ömsesidigt beroende.

Det finns hopp. Det går att förhindra de värsta effekterna. Enligt FN:s klimatpanel behöver vi minska utsläppen av växthusgaserna rejält och snabbt. Den tekniska utvecklingen gör en sådan minskning möjlig. Men det som krävs för att vi verkligen ska nå målet är politisk vilja och folkligt engagemang där vi också vågar se att vi behöver ändra vår livsstil för att bidra till att utsläppen av växthusgaser minskar. De kommande 10-15 åren är helt avgörande om vi ska kunna stoppa de allvarligaste förändringarna.
Kyrkornas globala vecka har i år temat Skapelsefeber och vi fokuserar på klimatfrågan. Det krist­na budskapet om etik, livsstil och vår möjlighet att förändra världen är i det här sammanhanget ytterst relevant. Idag är det uppenbart att den västerländska livsstilen inte är hållbar, varken ekonomiskt, socialt eller miljömässigt. Det som kan bli avgörande för framtiden är vår kapacitet att ställa om till en mer varsam livshållning, med större hänsyn till skapelsen och det mänskliga livet.
 Men för att klara en sådan omställning behöver vi bearbeta frågor om global överlevnad och centrala andliga och existentiella frågor. Vi som kyrkor och kyrkorelaterade organisationer har stora förutsättningar att ta oss an denna samtidens stora utmaning och bli en avgörande resurs i samhällets strävan efter en mer hållbar och rättvis utveckling.

Samtidigt måste vi också utmana oss själva till konkret handling för att minska vår egen klimatpåverkan och våra utsläpp. Det kan betyda att vi ser över församlingens värmesystem, köper kravmärkt, sopsorterar och samåker till kyrkans möten. Med andra ord att vi gör klimatfrågan till en del av kyrkans liv. Vi bör också kräva av politiker att de prioriterar strukturförändringar som gör det lättare för oss att göra nödvändiga val.
Vi vill prioritera skapelsen och våra medmänniskor. Vi vill ändra vårt sätt att leva och ta vårt ansvar. Vi kommer att göra det vi kan för att nå ut i samhället och för att minska kyrkornas utsläpp. Vi kommer också att kräva ett ansvarstagande från våra politiker. Att vara kyrka och kristen är att vara innesluten i Guds hopp och längtan om en hel värld. Att i tider av vanmakt och sorg över världens tillstånd få tro att livet ändå segrar över döden.

Anders Wejryd
ärkebiskop, ordförande
Sveriges kristna råd

Sven-Bernhard Fast
generalsekreterare
Sveriges kristna råd

Eva-Christina Nilsson
generalsekreterare
Svenska missionsrådet

Bo Forsberg
direktor
Diakonia

Maud Andersson
biståndssekreterare
PMU Interlife

Anna Åkerlund
generalsekreterare
Kristna fredsrörelsen

Gunnar Weman
ordförande
Stiftelsen kyrkornas u-fond,
ärkebiskop em

Peter Brune
generalsekreterare
Liv och fredsinstitutet