Kyrkans skogar förvaltas inte optimalt - vare sig ekonomiskt, ekologiskt eller med hänsyn till klimatet.
I dagarna är det remissinlämning för Svenska kyrkans färdplan för klimatet etapp två. Som folkvalda och engagerade i miljö- och klimatfrågor har vi lämnat in vårt eget svar. Klimatplanen är ett utmärkt initiativ med många goda aspekter - men på ett område har kyrkan idag inte hamnat rätt.
Vi talar om kyrkans förvaltning av sin skog. Skogen är en ekonomisk tillgång, men dess främsta uppgift är att vara skog!
Svenska kyrkan är genom prästlönetillgångarna Sveriges femte största skogsförvaltare. Fortfarande i dag bidrar prästlönetillgångarna till finansiering av kyrkans arbete. Men sättet de förvaltas på är inte optimalt, vare sig ekonomiskt, ekologiskt eller med hänsyn till klimatet.
Kyrkan har i sina bedömningar av förvaltningen i stor utsträckning förlitat sig på forskningsinstitutet Skogforsk. Det är inte oproblematiskt. Skogforsk finansieras till stor del av den svenska skogsindustrin, och i sin rådgivning till kyrkan utgår Skogsforsk främst från en skogsbruksmodell som i allt högre grad ifrågasätts av en mängd aktörer; fristående forskare, miljöorganisationer och många enskilda skogsägare.
Istället för att även överväga hur skogsbruket står sig i klimathänseende jämfört med om man inte hade någon avverkning alls så lyfter Skogforsk fram skillnaden mellan den totala tillväxten och effekten av avverkningen, och drar slutsatsen att stiftens skogsbruk medför en positiv nettoeffekt för kolinlagringen. Men slutsatsen att det skulle ge mest klimatnytta att fortsätta med nuvarande avverkningsnivåer istället för att minska dessa är långt ifrån given, tvärtom! Det perspektivet framkommer inte i Skogforsks analys.
Ett ensidigt fokus på ökad skoglig tillväxt kan leda till försämrade förhållanden för biologisk mångfald. Likaså är den dominerande modellen med plantering istället för naturlig föryngring omstridd, i relation till bevarande av bland annat genetisk mångfald och klimatanpassning.
Minst lika viktigt som hur mycket som avverkas är dessutom på vilket sätt som skogen avverkas. Metoden med markberedning är katastrofal och river upp mängder med kol som bundits i marken under många årtionden eller till och med århundraden. Dessutom är det förödande för både kulturvärden och vattenkvaliteten. .
Balansen mellan klimat, biologiska, sociala, andliga och ekonomiska värden hanteras i nuläget genom tillämpning av skogscertifieringarna FSC och PEFC. Men dessa är långt ifrån tillräckliga för en god skogsvård.
Skogsstyrelsens egen ekolog Johan Nitare har sagt (Dagens Nyheter 25/2) att “kalhyggesbruket har orsakat den största miljöförstöringen i Sverige någonsin. Det är en våldtäkt på skogsmarken” och att “intakta, artrika och levande skogsekosystem finns bara kvar som små fragment på svårtillgängliga platser” i Sverige.
Massakrer på stora arealer levande ekosystem är inte i linje med kyrkans uppdrag och tradition!
Avslutningsvis ekonomin: Lönsamheten för skogsägaren har i princip stått still eller minskat under de senaste 25 åren. Men forskning visar att lönsamheten för skogsägaren kan öka vid en övergång till naturnära och hyggesfria skogsbruksmetoder. Då kan de träd som har bäst lönsamhet tas ner och säljas till sågvirke. Därtill bibehålls och ökar möjligheterna för mångbruk av skogens nyttor, vid sidan av skogsbruk.
En övergång till naturnära och hyggesfria metoder på kyrkans mark kommer inte att medföra minskad lönsamhet, tvärtom. Och genom att skydda värdefulla skogar, ställa om till hyggesfritt och reparera trasiga ekosystem kan kyrkan verkligen värna skapelsen!
Rebecka Le Moine,
riksdagsledamot (MP)
Pär Holmgren,
EU-parlamentariker (MP)
LÄGG TILL NY KOMMENTAR