Skut 1

Kyrkoherden: Befria kyrkokansliet från Skut

Gunnar Sjöberg, kyrkoherde
Svenska kyrkan i London. Arkivbild. Foto: Mikael M Johansson

Låt kyrkokansliet fokusera på sitt uppdrag för Svenska kyrkans gemensamma bästa. Och låt utlandsförsamlingar och de utsända få det pastorala stöd och den kollegiala samhörighet de behöver. Det stöd ett stiftskansli kan ge.

Det stormar kring Skut:s kansli i Uppsala. Rättegång väntar, kyrkoråd protesterar och kyrkoherdar kritiserar. Läget är allvarligt och problemen så stora att det varken hjälper att vara tyst eller byta ledning. Det är dags att befria kyrkokansliet från Skut.

”Det stämmer inte med våra etablerade processer”. Så löd det korthuggna svaret från en medarbetare på kyrkokansliet när jag bad om hjälp med församlingens telefonabonnemang.

Som utsänd kyrkoherde i Spanien är jag anställd av kyrkokansliet och när Telia frågade om jag ville ta del av kansliets avtal för anställda svarade jag naturligtvis ja.

Jag har arbetat där tidigare och vet hur mycket stöd de anställda får och hur de gemensamma systemen syftar till förenkling och besparing.

Svaret, som är ett exempel av många liknande, visar att utsända för Skut är främmande fåglar på kyrkokansliet.

Om en stiftsmedarbetare nekar en församling stöd med hänvisning till stiftskansliets etablerade processer, ja då väntar ett allvarligt samtal med varje ansvarskännande stiftsdirektor.

Lika självklart som stiftets uppdrag är att främja församlingslivets utveckling och utöva tillsyn, lika onaturlig är en förväntan på kyrkokansliet att det ska göra samma sak. Men det är där vi hamnat vad gäller utlandskyrkan.

Församlingar och utsända luras tro att Skut är ett stiftskansli med pastoral kompetens och inriktning, när det i stället snarast är en kameral enhet som försvinner i kyrkokansliets övergripande perspektiv och ansvar.

Den senaste upphandlingen av Ernst & Young som personalstöd för utsända är ett talande exempel på hur Skut måste gå utanför kansliets egna resurser i stället för att få del av dem. Utlandskyrkan och kyrkokansliet har blivit en kostsam och omöjlig kombination.

Mitt ärende är inte att kritisera kyrkokansliet. Det finns en väldig kompetens inom dess organisation som är viktig för hela Svenska kyrkan. Men det finns också ett avstånd till den pastorala och diakonala verklighet församlingarna står i.

Ta initiativ till att fullt ut knyta hela utlandskyrkan till Visby stift! 

Snabbt fotarbete, pastoral fingertoppskänsla och lyhördhet för enskilda församlingars behov är inte kansliets styrka och inte heller dess uppdrag. Däremot är det rimliga förväntningar på en ledning för Skut. Förväntningar som inte ryms i kyrkokansliets uppdrag.

Därför är det dags att befria kyrkokansliet från Skut. Låt kyrkokansliet fokusera på sitt uppdrag för Svenska kyrkans gemensamma bästa. Och låt utlandsförsamlingar och de utsända få det pastorala stöd och den kollegiala samhörighet de behöver. Det stöd ett stiftskansli kan ge.

I utlandsförsamlingarna ser vi den osminkade men löftesrika framtiden för Svenska kyrkan: svenskar som, oavsett tro och bakgrund, söker sig till en gemenskap där gudslängtan står i fokus. Ekumenik i praktik.

Volontärer som bär vardagsverksamheten, diakoni i självklar samverkan med andra krafter på orten och gudstjänster öppna för det som är just nu. En fri kyrka med minskande resurser men i ständig rörelse.

I utlandsförsamlingar är kyrkan både en social gemenskap och en plats för andlig fördjupning. Gränser mellan fromt och världsligt upphör. Där ligger också förklaringen till att så många som aldrig går i kyrkan hemma i Sverige engagerar sig i samma kyrka utomlands.

Det handlar inte om skickliga präster eller diakoner.Det handlar om en tvingande nödvändighet för kyrkan att leva i det som är. Och en lika tvingande nödvändighet för människan att söka sig till kyrkan. Öppenhet, närvaro, hopp.

Självklart finns det också församlingar i Sverige med samma erfarenhet. Det är i den praktiken framtiden anas.Denna verklighet är en annan än den som kyrkokansliet har att stå i. Den är inte bättre eller viktigare, men en annan.

Därför är det orimligt att utlandsförsamlingarnas ledning ska bestå av en enhet som i en oförstående kontext har att bedriva, och i tider av hårda besparingskrav försvara, pastoral verksamhet.

Nomineringsgrupper, kyrkomöte och kyrkostyrelse: Ta initiativ till att fullt ut knyta hela utlandskyrkan till Visby stift! Ge stiftskansliet och biskopen de resurser som i dag tillfaller kyrkokansliet.

Minska överbyggnaden, fokusera på stödet till de utsända, sluta upphandla konsulter för att i stället ge mandat till utlandsförsamlingarna att finna lokala lösningar och rusta församlingarna till att i framtiden ta ett större ekonomiskt ansvar för sin verksamhet.

Decentralisera och visa tillit. Värna den episkopala strukturen och den kollegiala samhörigheten, så att församlingarna både får dela med sig av sin erfarenhet och ta del av det som sker hemmavid.

Befria kyrkokansliet från Skut. Så kan utlandskyrkan bli som hemma fast utomlands. Och Svenska kyrkan som utomlands fast hemma.

Gunnar Sjöberg
kyrkoherde

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
Bertil Murray
Nu gällande ordning var Frimodig Kyrka kritisk till redan när den infördes. Vi förutsåg att just dessa problem skulle uppkomma och hade föredragit att hela skut knutits till Visby. Jag ser själv ingen anledning att ändra den bedömningen.