Ur demokratisk synvinkel är det kontroversiellt att man har stämmobeslut som man inte ämnar följa.
Efter höstens C-stämma önskade Michael Öjermo ett besked från de kyrkopolitiskt aktiva centerpartisterna om var de står i frågan om manlig omskärelse.
Jag tyckte det var anmärkningsvärt att en sådan efterlysning, från en kyrkoherde i en av Sveriges största församlingar med drygt 42 000 medlemmar, förblev obesvarad i drygt en och en halv månad.
Det var hela bakgrunden till min ledartext i KT nummer 47/19.
Nu har tre tunga C-företrädare inkommit med sitt svar. Det är glädjande och välkommet.
Beskeden de levererar lugnar: varken partistyrelse eller kyrkomötesgrupp kommer att driva det beslut som stämman tagit.
Om nu detta är så självklart – varför var det så svårt att klämma ur sig det?
Kanske för att det ur demokratisk synvinkel onekligen är kontroversiellt att man har stämmobeslut som man inte ämnar följa.
Beskeden de levererar lugnar: varken partistyrelse eller kyrkomötesgrupp kommer att driva det beslut som stämman tagit.
Mina teologiska invändningar mot sekulära partier inom kyrkopolitiken handlar alls inte om att partipolitiska grupper alltid skulle sakna teologiska resonemang eller att partipolitiskt obundna grupper alltid skulle sakna politiska värderingar.
Eller att det skulle vara ”givet vad en kristen ska anse utifrån en teologisk princip”. Det är oklart hur man ur min text kan landa i sådana formuleringar.
Mina invändningar handlar bland annat om att jag utgått från att det som en demokratisk medlemsstämma beslutar sedan gäller som partiets linje.
Men om så inte är fallet, utan ledningen bortser från medlemmarna faller det argumentet.
Däremot väcks andra frågor och farhågor, inte minst i en folkkyrka som vill vara demokratisk.
En annan invändning rör det som framkommer i den undersökning som Klas Hansson har gjort om partipolitiken i kyrkomötet.
Utifrån tio ärenden bland annat om böneutrop, abortfrågan, vigsel av samkönade par och konfessionella friskolor, slår han fast att partierna ”önskar påverka Svenska kyrkan i enlighet med sina ideologier” samt att frågor drivs vidare i kyrkomötet som avvisats i riksdagen och vice versa.
Kort sagt – kyrkomötet blir en allmänpolitisk arena. Ytterst få som bevistade årets kyrkomöte torde bli förvånade över den slutsatsen.
Jonas Eek
ledarskribent
LÄGG TILL NY KOMMENTAR