Kyrkoordningen måste ändras för att rädda skogen

Per Håkansson och Anders Lundberg ViSK (Vänstern i Svenska kyrkan)

Att Svenska kyrkan för sin försörjning är beroende av skogen är alltså taget helt ur luften, skriver företrädare för Vänster i Svenska kyrkan i en replik till Markus Klefbeck.

Markus Klefbeck, präst och förtroendevald för Frimodig kyrka vill göra upp med en romantisk natursyn (KT 28/5). Argumentationen är dock rörig och Klefbeck är måhända allra mest intresserad av att framhäva anekdoter från sin verksamhet som präst i Ingatorp-Bellö församling.

För det första är det oklart vad som menas med ”en romantisk natursyn”. Vi i ViSK ansluter å vår sida till en förståelse av romantiken som en kulturell protest mot ett borgerligt, industrialiserat samhälle där alla värden förflyktigas och reduceras till en fråga om ekonomi. Vi menar, i motsats till en sådan syn, att naturen förtjänar att tillerkännas ett egenvärde. Att anta en syn på naturen som egen-värd innebär ett profetiskt återupprättande av Guds skapelse. Vi är många idag, inom och utom kyrkan, som är överens om att naturen har ett sådant egenvärde.

För det andra så spekuleras det i vad som skulle hända med församlingarnas verksamhet om intäkterna från skogen minskar. Prästlönetillgångarna står dock för mindre än 3 procent av kyrkans inkomster och vad en omställning skulle kosta är mindre än så och kan betraktas som försvinnande litet. Att Svenska kyrkan för sin försörjning är beroende av skogen är alltså taget helt ur luften.

Så låt oss istället tala om det uppenbara. Sedan 1950 har ca 60 procent av Sveriges produktiva skogsmark kalavverkats och ersatts med mer eller mindre monotona produktionsskogar. Artdatabankens experter bedömer att var tionde art i den svenska skogen är rödlistad och att mer än 900 arter är hotade. Den främsta orsaken till detta är omvandlingen av kontinuitetsskogar till produktionsskogar och trakthyggesbruk. Naturvårdsverket skriver att ”Förlusten av biologisk mångfald har inte bromsats upp. Många arter och naturtyper riskerar att försvinna och ekosystem att utarmas.” I FN:s rankning av hur stor del av ett lands yta som utgörs av skyddad natur, hamnar Sverige på 99:e plats, långt efter länder som fått stark kritik för skogsskövling: Brasilien (33) och Malaysia (73). 

Svenska kyrkan sköter sina skogar varken sämre eller bättre än andra skogsägare. Men kyrkan är inte vilken aktör som helst. I ”Ett biskopsbrev om klimatet” framhålls att alla varelser har ett egenvärde och att Gud älskar sin skapelse. En sådan grundhållning borde motivera Svenska kyrkan till ett ambitiöst arbete för att bevara den biologiska mångfalden i våra skogar. Skogen är helig, den vittnar om Guds skönhet och storhet och är mer än en källa till ekonomisk vinning.

ViSK menar att Svenska kyrkan måste befinna sig i frontlinjen för ett verkligt klimatanpassat och hållbart skogsbruk där biologisk mångfald, ekosystemets ramar och kulturvärde styr hur skogen sköts. Kyrkans skogsbruk bör vara inriktat mot ett hyggesfritt skogsbruk och kyrkan bör undvika främmande trädslag och bekämpningsmedel. Därutöver bör kyrkan avsätta minst 20 procent  av sitt innehav till naturvärden genom att avstå skogsbruk i känsliga eller tätortsnära områden. Avsättningarna bör göras kända som kyrkoreservat.

För att detta ska bli möjligt är det nödvändigt att ändra formuleringarna i kyrkoordningen så att syftet med förvaltningen av prästlönetillgångarna inte längre är att bidra till de ekonomiska förutsättningarna för kyrkans förkunnelse. På så vis får kyrkans skogar själva vara en del av förkunnelsen om Guds storhet.

Per Håkansson och Anders Lundberg
ViSK (Vänstern i Svenska kyrkan)

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.