Kyrkorna är allas tillgång – ge lokalsamhället inflytande

Fantastiskt. Två artiklar till Kyrkans Tidnings debattsida, en ­ledarkommentar och två kommentarer på webbsidan efter ”Kyrkor i fara”. Men så handlar det om våra kyrkobyggnader, stor tillgång och stora problem. Kyrkorna är inte få. Enligt ­Svenska kyrkans hemsida finns det 3 400 invigda kyrkor och av dem är 2 955 skyddade av kulturmiljölagen.

Visst har Tord Nordblom i KT 21/22 rätt i att det är osäkert om Svenska kyrkan i dag behöver ­allihop. Han menar att om kyrkor inte används för sitt ändamål ”bör de faktiskt kunna rivas”. Jag tror att han skulle få rätt svårt att argumentera för det både hos antikvariska myndigheter och i församlingen i fråga. Än så länge i alla fall, och det är just på denna ömma punkt som Sockenkyrkonätverkets skrift ”Kyrkor i fara” trycker. Tystnaden, oengagemanget, likgiltigheten breder ut sig. Och punkten utan återvändo kommer närmare.

Min artikel i KT 19/22 var en anmälan av Kyrkor i fara, som jag menar har ett mycket ­angeläget ärende. Författarna till denna skrift hävdar att sockenkyrkan är något som tillhör alla i en bygd, och att pastoratet som förvaltare måste finna på sätt att skapa ett lokalt engagemang hos alla tänkbara människor och grupper. Det gäller att bryta tystnaden och få alla på orten att känna kyrkobyggnaden som sin, gudstjänstfirare eller inte. Kyrkorna är vårt folks gemensamma kulturarv, en allas tillgång. Vi har inte råd att förlora våra kyrkor, som Jonas Eek säger i KT 21/22, kyrkomedlemmar eller inte. Det är orealistiskt att tro att ”vår” kyrka ska räddas av KAE, KUB, nationell nivå eller någon annan någon ­annanstans.

Det är klart att jag också ­tycker att den kyrka är vackrast som samlar sin församling till gudstjänst, och att det är underbart ju fler vi är. Men vi måste våga öppna upp för olika verksam­heter och grupper i socknen. Jan Bonander är i KT 22/22 inne på detta. Så tänker man i Ljusnan. Man får se till att använda rummet flexibelt, tänka nytt, samverka med lokala aktörer och akta sig för att enbart bli turistmål eller museum. Kyrkorna har ofta varit med i århundranden och tål mer än vi tror. En öppen folkkyrka kan i dag inte ha stängda sockenkyrkor. Ord och handling må bli ett.

Inspiration finns i anglikanska kyrkan i England. Där är ­kyrkor självklart öppna. Långhuset kan användas på överraskande fan­tasifulla sätt. Det senaste jag hört är att en del kyrkor där välkomnar campare. Men koret är alltid fredat. Det är helig plats. Det är väl just så som några av våra stadskyrkor gjort när uteliggare och hemlösa välkomnats. Uppsala domkyrka bjöd på ­sittande festmiddag i katedralen vid gosskörsjubileet. Lokala idéer och behov får styra.

Sockenkyrkonätverkets ­uppmaning måste tas på allvar: Ge lokalsamhällets invånare inflytande över sin egen kyrka.

Anders Alberius 
domprost em i Skara