Nu eller aldrig för vårt största sammanhängande kulturarv

Anders Alberius domprost emeritus

Ett nödvändigt häfte.

Det finns ett otäckt hot över våra sockenkyrkor. Alla vet det. Alla ser det. Ännu är det inte för sent att göra något åt det, men det måste göras nu. Inte imorgon eller övermorgon.

Uppropet kommer från Föreningen Sockenkyrkonät­verket som just har givit ut ett alldeles nödvändigt häfte, Kyrkor i fara. Författare är professorn Bengt O H Johansson och docenterna Sten Rentzhog och Ingrid Sjöström. De besitter den bästa kunskap i konst-, byggnads- och kulturvård. De vet vad de talar om.

Våra kyrkor tillsammans bildar vårt största sammanhållande kulturarv. I dem finns landets värdefullaste samlingar av kulturhistoriska föremål och inredningar. De bär berättelsen om vår historia och därmed om vilka vi är i dag. Att kyrkorna har ett generellt lagskydd och att vi varit skonade från krig och förstörelse i hundratals år är unikt. Sockenkyrkorna inte bara bör utan måste levandegöras för nutidens människor och bevaras för framtida generationer. Det är Socken­kyrkonätverkets uppmaning.

Vad är problemet? Det finns kända problem som att Kyrkoantikvarisk ersättning (KAE) inte räknats upp på 20 år, medlems­tappet, glesbygdens avfolkning med mera som påverkar ekonomin. Men författarna hävdar att grundproblemet är tystnaden. Om den nämligen är ett tecken på ett allmänt ointresse är det ödesdigert. Människor har i dag mindre beröring med kyrkorna än tidigare, vet mindre om dem och får därför mindre intresse för dem. Det finns en punkt utan återvändo. Än är vi inte där. Nu, inte imorgon eller övermorgon, gäller det att vända avvecklingen. Faran växer, men är inte oundviklig. Författarna är tydliga.

Det avgörande är att inse att kyrkorna är till för alla, och agera därefter. De är ett gemensamt kulturarv, en allas vår tillgång. Därför måste de vara tillgängliga för alla, alltså öppna. Inte öppnas bara när det anordnas något för en särskild intressegrupp, utan öppnas för besök på besökarens villkor. Sockenkyrkan får inte bli någon annans utan ska vara ”vår kyrka”, allas vår gemensamma. Och till det som är ens eget ska man naturligtvis ha tillgång.

Här finns den kända kollisionen med kravet på säkerhet, men varför ska den låsta dörren alltid segra. Idag finns bättre möjligheter än någonsin att stöldsäkra, bevaka elektroniskt, öppna med bank-identifiering eller kodutlämning etc. Det kostar pengar, men alternativet är värre. En kyrka som inte öppnar sig för människor som vill komma in har ingen framtid. De lokala församlingsråden har en given uppgift för agerande och påtryckning.

Författarna skriver naturligtvis också om hur den öppna kyrkan är en Svenska kyrkans ödesfråga. Vi vet att många medlemmar kanske värderar kyrkobyggnaderna högre än verksamheten. Utan öppna sockenkyrkor kan Svenska kyrkan inte vara en öppen folkkyrka och rikstäckande. De är givna ”kontaktzoner”. Men kyrkorna är mer. Författarna ­säger: ”De står i centrum för människors uppfattning om samhörighet och hemortsrätt… De talar till troende såväl som icke-troende, till alla generationer, till gamla och nya ortsbor, till nya och gamla svenskar… Känslan för heliga rum är ­densamma oavsett kulturell och religiös bakgrund… En plats för alla sorts mänskliga möten”.

Det är min bestämda mening att häftet Kyrkor i fara ska finnas på alla bokbord, diskuteras i alla olika kyrkliga sammanhang och nå kommunala och lokala aktörer. Det finns att köpa på sockenkyrkonatverket.se

Frågan om sockenkyrkans överlevnad ska ses som en ödesfråga där lösningen är att ge ­lokalsamhällets invånare ökat ­inflytande över sin egen kyrka.

Anders Alberius, domprost emeritus

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Taggar:

Fastigheter

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Larseric Nyberg
Jag tillhör dem som stannar vid nästan alla kyrkor jag passerar utmed vägarna. I nio fall av tio är kyrkorna tyvärr stängda. Det känns som att få en osynlig örfil. Varje präst bör se till att kyrkorna är öppna. Risken för stöld är minimal. Det värdefulla låser man in och den som är ute för att stjäla bryter sig in i kyrkan. På frågan om kyrkan är öppen, lär en präst ha svarat: alla dagar hela dygnet ända in till Jesu återkomst. Så bör alla kyrkoansvariga svara. Larseric Nyberg Kyrkoherde emeritus
Leif Eliasson
Bra synpunkter, Anders! Hur ska vårt folk uppskatta det vi har om man inte kan komma in och se det.