Kyrkovalet prövar folkkyrkans legitimitet

Den 21 september är det återigen dags för kyrkoval. Över fem miljoner medlemmar i Svenska kyrkan har rösträtt, från 16 års ålder och uppåt. Ändå deltog i det senaste valet 2021 endast 18,39 procent. För en statsvetare aktualiserar detta en central fråga: hur stark legitimitet har ett demokratiskt system när mindre än en femtedel av de röstberättigade utnyttjar sin rösträtt?

Svenska kyrkan är en unik aktör i det svenska civilsamhället. Trots separationen från staten år 2000 är kyrkan fortsatt en folkkyrka med brett samhällsansvar. Den bedriver diakoni, utbildning, internationellt bistånd och miljöarbete. Ur ett statsvetenskapligt perspektiv innebär detta att kyrkan, likt andra stora institutioner, måste förstås som en politisk arena där olika intressen möts och förhandlas. Kyrkovalet är därför inte en marginell händelse, utan ett exempel på deltagardemokrati i praktiken.

Valresultatet 2021 visade tydligt att nomineringsgrupperna fungerar som politiska aktörer. Socialdemokraterna blev största grupp i kyrkomötet med 70 mandat, följda av Centerpartiet och de partipolitiskt obundna. Samtidigt tog Sverigedemokraterna och Alternativ för Sverige plats. Detta illustrerar hur kyrkopolitiken inte står isolerad, utan är en del av den bredare politiska kulturen i Sverige. Konfliktlinjer kring öppenhet, inkludering och migration reproduceras även här.

Ur demokratiteoretiskt perspektiv kan valdeltagandet förstås i termer av legitimitet. Om en majoritet av medlemmarna avstår från att rösta riskerar kyrkans styrning att sakna folklig förankring. Beslut som fattas i kyrkomötet kan då uppfattas som uttryck för ett fåtals vilja, snarare än folkets. Detta är särskilt problematiskt eftersom kyrkan fortfarande är en central normbildare i frågor om värderingar, etik och samhällsansvar. 

Representationen i kyrkomötet är ett annat viktigt perspektiv. I dag består församlingen av 249 ledamöter, varav drygt hälften är kvinnor. Det är en styrka, men representation måste alltid ses i relation till deltagande. Om valdeltagandet förblir lågt finns risken att kyrkans beslutsfattare inte speglar den breda medlemsbasens mångfald i fråga om ålder, bakgrund och livserfarenhet.

En aspekt som ofta förbises är kyrkovalets roll i politisk socialisation. Eftersom rösträtten gäller från 16 års ålder ges unga människor en tidig möjlighet att delta i ett demokratiskt val. Ur ett statsvetenskapligt perspektiv är detta betydelsefullt. Demokratiforskningen visar att tidiga erfarenheter av valdeltagande ökar sannolikheten för fortsatt politiskt engagemang.Kyrkovalet kan därför ses som en demokratiskola som stärker tilliten till det politiska systemet i stort.

Politisk kultur spelar också en central roll. Svenska kyrkan har historiskt varit en del av den svenska samhällsmodellen, präglad av bred folkrörelseförankring och starka institutioner. Om kyrkovalet reduceras till en angelägenhet för små och välorganiserade grupper riskerar denna kultur att urholkas. För att folkkyrkan ska fortsätta vara legitim krävs att fler medlemmar gör sina röster hörda.

Kyrkovalet 2025 är därför inte bara en intern kyrklig angelägenhet. Det är en fråga om demokratins vitalitet i Sverige. Om valdeltagandet höjs stärks legitimiteten, representationen och kyrkans roll som samhällsbärande institution. Frågan är om vi som medlemmar tar till vara den möjligheten – eller lämnar beslutet åt en liten minoritet.

Mikael Bertilsson, statsvetarstudent och samhällsdebattör