Uppmaningen och inviten kommer från sverigedemokraten Margareta Sandstedt på veckans opinion. Hon är också en av partiets fyra ledamöter i kyrkomötet. Margareta Sandstedt målar upp sverigedemokraterna som ett parti med ambitionen att verka för en återgång till kristendomen i vårt land.
Anspråket är märkligt på många sätt.
Först och främst därför att ett politiskt parti så oblygt försöker knipa poäng på att framställa sig som kristendomens främsta framtidshopp. Redan tidigare har sverigedemokraterna försökt att framställa sig som ett mer kristet alternativ till kristdemokraterna. Nu går de ett steg längre och erbjuder Svenska kyrkan hjälp att bli mer trovärdig.
Uppmaningen är desto mer märklig som det inte finns några som helst tecken på att sverigedemokraterna står Svenska kyrkan, eller någon annan kyrka heller för den delen, närmare än vad andra partier gör.
Snarare avslöjar språkbruk och idéer ett avstånd till Svenska kyrkan. Det utesluter inte att enskilda personer kan vara uppriktiga i sin ambition. Men som parti klingar det falskt.

Tydligast hörs det i debatten om invandring och synen på mångfald. Inför valet 2006 utmålades det mångkulturella samhället som ett hot. Det är så långt från Svenska kyrkans grundläggande hållning i de frågorna som det går att komma.
Skulle Svenska kyrkan ta sverigedemokraternas utsträckta hand vore det den garanterat snabbaste vägen till ett ödelagt förtroende hos majoriteten av svenskarna.
Nu lär det knappast ske.
När nationaldemokraterna hade torgmöte under Almedalsveckan i Visby, ställde sig Svenska kyrkans folk demonstrativt med ryggen emot. En tyst demonstration som föranledde pr-byrån Westander att utdela ett hederspris till kyrkan för dess protest.
Samma sak gäller i grunden förhållandet till sverigedemokraterna. Svenska kyrkan är ingen genväg till inflytande. Från partiets sida är det ett taktiskt misstag att använda kristendom och kyrka som språngbräda. Inte för att kyrkans medlemmar är immuna mot den typen av budskap. Det vore naivt att tro.

Men Svenska kyrkan är i dag en tämligen ofruktbar plats för den som vill plantera sverigedemokraternas budskap. Orsakerna är många. Det handlar om grundläggande värderingar liksom kyrkans sekellånga internationella kontakter. Att i den myllan så misstänksamhet mot mångfald är en tuff uppgift. Inget tyder heller på att kristendom och kyrka är särskilt lockande begrepp för de väljare som partiet trots allt lyckas attrahera. Bevekelsegrunderna hos partiets kärnväljare är nog helt andra än kristendomens återupprättande.

Någon vågmästarroll i kyrkomötet lär partiet aldrig få heller. Då är det desto viktigare att de politiska partierna sätter ner foten i riksdagen, landsting och kommuner. Socialdemokraterna och miljöpartiet har lovat att inte samarbeta med sverigedemokraterna om de kommer in i riksdagen. De andra partierna borde bli lika tydliga.
Men det räcker inte. Partierna måste också ha en lika konsekvent hållning i kommunerna.

Inget ger sverigedemokraterna så mycket vind i seglen som att få spela en vågmästarroll. Oavsett vilken sida det gynnar.
När Almedalsveckan i Visby avslutades korade pr-byrån Westander också årets hetaste och kallaste aktörer. Hetaste frågan var FRA och signalspaningen. Kallast var nationaldemokraterna och sverigedemokraterna.
Det finns ingen anledning att ändra på det sistnämnda vare sig inför nästa års kyrkoval eller kommande riksdagsval.

Dag Tuvelius