Min bok inget inlägg in den dagspolitiska debatten

 Jesper Bengtsson

Människor i kyrkan bör nog ändå ha rätt att tolka Guds ord och mening, på samma sätt som prästerskapet, skriver Jesper Bengtsson i en replik till Eva Cronsioe

REPLIK

Vad säger egentligen Jesper Bengtsson, undrar Eva Cronsioe?

Tänk så ofta jag själv har ställt mig den frågan!

I det här fallet är jag dock ganska säker på svaret. Med min något tillspetsade formulering om att åsikten präster skulle ha tolkningsföreträde av Guds ord är att jämställa med den inställning mullorna i Iran har, menade jag bara den gängse lutherska synen att makten över kyrkan inte kan vara uteslutande prästerskapets. Att människor i kyrkan nog ändå bör ha rätt att tolka Guds ord och mening, på samma sätt som prästerskapet. 

Detta leder rimligen till något sorts medlemsmakt i Svenska Kyrkan.

Jag trodde att detta var en ganska okontroversiell ståndpunkt i det stora hela. Det anser alltså inte Eva Cronsioe. 

I den andra frågan, som rör hur medlemmarna i Svenska kyrkan bör få inflytande – givet att man köper idén om en demokratisk folkkyrka – har jag egentligen inte någon utvecklad ståndpunkt. Men Eva Cronsioe tycks utgå ifrån att den som är medlem i ett parti och samtidigt medlem i kyrkan är oförmögen att göra några andra överväganden än de som finns i partiprogrammet. Det är inte min bild. Jag uppfattar att människor ofta är mer mångbottnade än så.

Jag är själv inte aktiv i kyrkopolitiken, och numera inte heller i partipolitiken. Min bok, som intervjun med mig var tänkt att handla om, är en skildring av socialdemokratisk kyrkopolitik under drygt 100 år, inte ett inlägg i den dagspolitiska debatten. 

 Jesper Bengtsson

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.