Orkar inte präster hålla mer än en gudstjänst per söndag?

Erland Hillby pensionerad präst

Foto: Marcus Gustafsson

Präster behöver vara ute bland människor och inte sitta bundna vid datorn och vänta på samtal från administrationsavdelningen. Kontakt med människor är vårt uppdrag.

Det är ledsamt att få höra eller läsa om att alltför många präster sjukskriver sig för att de inte orkar med sin tjänstgöring.

Vad kan det bero på? Att man har för mycket att göra? Det tror jag inte är så vanligt att man har. Min uppfattning är att man har för litet att göra och har svårt att komma in i arbetet som präst.

Orkar inte en präst ha mer än en söndagsgudstjänst? Det är gott om förberedelsetid. En god predikan kan en präst hålla flera gånger en söndag, Dessutom kan det vara trevligare att möta fler människor och få tid att träffa och samtala med församlingsbor. Detta blir man uppiggad av och inte tröttare. I prästens uppgift ligger också att lyssna till sina församlingsbor. Det är så man lär sig bli präst och särskilt församlingspräst.

Men kantorn då? Han/ hon är van att ofta spela "Blott en dag ett ögonblick i sänder". Psalmen är outslitlig. Har vi en nutidskultur i Svenska kyrkan som innebär att en predikan bara är hållbar för en
gudstjänst? Jag funderade mycket över detta under pandemin när man bara fick vara ett visst antal människor i kyrkorummet. Jag studerade "predikoturer". Det hölls en gudstjänst, inte två eller tre eller fyra i samma kyrka på en söndag. Församlingsherden i den församling jag tillhör förstod detta. Det blev två gudstjänster kl. 11 och kl. 13. Detta uppmärksammades och uppskattades. Men varför tog få andra efter?

Det är brist på tänk och fantasi! Eller är det ren bekvämlighet? Hur ser prästen på sitt uppdrag, församlingsherden. kyrkoherden, domprosten och biskopen?

Jag har arbetat många år som präst i Svenska kyrkan men också internationellt i andra kyrkor där det varit naturligt med fler söndagsgudstjänster. Detta har varit mycket stimulerande. Det är som att  gå på en körövning, vara trött och sliten efter en dags arbete, och sedan komma hem till familjen glad och pigg och inspirerad!

Präster behöver vara ute bland människor och inte sitta bundna vid datorn och vänta på samtal från administrationsavdelningen. Kontakt med människor är vårt uppdrag.

Att göra Jesus känd, älskad och efterföljd bland våra människor. Den viktigaste förberedelsen för både gudstjänster och annat får vi när vi är ute bland människor. Då minskar risken för överansträngning och sjukskrivning. Stressen är ofta orsak till sjukskrivning. Den kan också gälla om vi har för lite att göra. Vi behöver ha lite "turbo" i oss. 

Med en 5-årig prästutbildning behöver vi inte oroa för de kunskaper vi har tillägnat oss. De räcker för att vara präst i Svenska kyrkan och arbeta med frimodighet med vår Herre Jesus Kristus som ledare och anförare i uppgiften.

Erland Hillby, pensionerad präst

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

15 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Undran
Vad får man ut av att kalla en särskild yrkeskår för ”överrepresenterad” av ”lata” och ”arbetsskygga”? Vad ska det leda till? Vad är syftet med sådana och liknande uttalanden? Det låter nästan som en trollfabrik.
Per-Rune Svenson
Återigen kommer det gamla syndromet upp igen: När kyrkan har problem så spottar man på prästerna. Dessa där majoriteten jobbar seriöst och skulle aldrig ta ordet lättja i sin mun. Många jobbar så mycket att det redan är på absolut max. Viss administration kan man inte "välja bort", det måste göras. Men det största arbetet som redan görs av hårt arbetande präster, det är det prästerliga arbetet. Det sista man behöver höra är falska beskyllningar från oseriösa skribenter. Men, som sagt, det är så lätt att spotta på prästerna och den som tror att detta hjälper till att ge arbetsglädje och energi har verkligen lurat sig själv.
Fredrik
"Undran" undrar vad man får ut av att kalla en särskild yrkeskår, i detta fall präster, för "överrepresenterad" av "lata och arbetsskygga. Jag tänker att man kunde ställa samma fråga till varje åsiktsyttring i varje diskussionsforum. Vad får du ut av att säga det ena eller det andra? Kanske en känsla av att "Nu har jag sagt vad jag tycker, för min uppfattning är värd att nämnas." Är själv präst i Svenska kyrkan, och kan bara konstatera utifrån mina år i tjänst att spannet mellan de hårdast arbetande kollegorna och de lataste är oerhört stort. Kan absolut instämma med Per-Rune Svensson att det finns de som är på "absolut max," men det finns tyvärr också många präster i vår kyrka som får otroligt lite gjort, och som heller inte ser något problem med det. Att detta skulle vara "falska beskyllningar från oseriösa skribenter" är påhitt. Viss administration kan helt riktigt inte väljas bort, men annat kan det, och annat kan nedprioriteras. Jag förstår heller inte vad min kritik har med arbetsglädje att göra. Var och en får väl pröva sig själv och se om orden träffar? Gör de inte det, kan du väl lugnt gå vidare?
Undran
@FREDRIK tack för ditt svar. Men HUR vi säger saker spelar ju också roll. Det är väl ändå magstarkt att kalla en hel yrkeskår - över hela Sverige - för överrepresenterade av lata och arbetsskygga? Man behöver ha mycket på fötter för att kunna göra en sådan bedömning. Och vilka konsekvenser kan ett sådant uttalande få? Det blir ju på sätt och vis som att man sågar på den gren man själv sitter på? Att nedvärdera sin egen hela yrkeskår. Det vi skriver här på KT kan läsas av tusentals människor, och vi har väl ändå ett visst ansvar att komma med välgrundade utsagor? Man kan tycka att en del människor man mött är "lata" och "arbetsskygga", men om man vill skapa en god förändring så hjälper det inte att uttrycka sig så. Det riskerar istället att skapa en dålig (och missvisande) bild av hela yrkeskåren. Det leder inte till utveckling och goda relationer, utan kan i värsta fall leda till att folk istället misstror alla präster och får förutfattade meningar. Om man på sin arbetsplats möter någon som inte gör sitt jobb ska man ta upp det med personen, och med sin arbetsledare, ha en dialog, ta reda på orsakerna och hur det kan åtgärdas där och då på ett bra sätt. Det är ju mera konstruktivt.
Fredrik -> Undran.
Tack för ditt svar, också, @undran. Du har helt rätt i att saker kan sägas på olika sätt! Att som jag påstå att en yrkeskår är överrepresenterad av lata och arbetsskygga säger ingenting om en enskild präst, mer än att den personen är en del av en yrkeskår som är överrepresenterad av lata och arbetsskygga personer, vilket är min uppfattning. Jag har alltså inte sagt att alla präster är lata och arbetsskygga. Jag har heller inte sagt att präster i genomsnitt är latare och mer arbetsskygga än andra yrkesgrupper, utan jag har sagt att det inom yrkeskåren prästen finns en överrepresentation av lata och arbetsskygga personer, utifrån mina erfarenheter inom kyrkan och på andra arbetsplatser/inom andra yrken. Jag har alltså inte ämnat säga något om en hel yrkeskår, utan om representationen inom en yrkeskår, vilket är två helt olika saker. Du påpekar helt riktigt att problematik som denna kan tas upp med personen det gäller eller med arbetsledare/chef. Det har jag gjort vid varje tillfälle då det varit påkallat, vilket tyvärr inte har burit någon märkbar frukt. Problemet har erkänts, men ingenting har hänt. Det i sig är ett problem. Allt gott