Rädda sockenkyrkomiljöerna

Kulturreservat har som bekant inrättats sedan millennieskiftet. Det finns nu 43 stycken, men inte en enda av dessa omfattar en sockenkyrkomiljö. Merparten är gårds- och bymiljöer. Det finns heller inte någon prästgårdsmiljö förutom Råshult i Växjö stift som mer handlar om minnet efter Linné och markvård, inte egentlig prästgårdsmiljö.

Ett av de mest centrala bebyggelsearven i Sverige är just sockenkyrkomiljön, med sina både sekulära och kyrkliga kultur- och skönhetsvärden. Platsens ande är ofta stark.

Jag anser därför att det vore fruktbart att fundera på om begreppet kulturreservat kunde appliceras på några sockenkyrkomiljöer som är av riksintresse. Jag menar då de verkliga pärlorna, de omistliga och väl sammanhållna miljöerna. De blir allt färre. Det är bråttom.

En komplett kyrkomiljö består av kyrka och kyrkogård, sockenstuga, sockenmagasin, skola, kyrkstallar, tiondebod, prästgård, klockaregård och fattigstuga.

Ganska få kulturreservat har bildats på senare år. Det är nu hög tid för Svenska kyrkan att ta initiativ!

Det står i kyrkoordningens 46:e kapitel, följande om egendomsnämndernas ansvar: Vid förvaltningen av prästlönefastigheterna ska naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen beaktas i skälig omfattning. Det är väl känt att egendomsnämnderna i mindre grad har haft möjlighet att beakta kulturmiljövården, däremot i ganska stor omfattning naturvårdens intressen, genom avsättning av naturbiotoper till naturreservat.

En möjlighet vore därför att varje stift avsätter någon liten del av kyrkans stora jordinnehav och tar initiativ ihop med länsstyrelsen för att inrätta ett kulturreservat med kyrkbyn i centrum. Stiften förvaltar fortfarande den gamla prästgårdsjorden, som består av självägande stiftelser.

Förvaltningen ger i medeltal ett överskott per stift om 50–80 miljoner. En liten del av överskottet borde kunna bidra till skötseln av ett kulturreservat. Dessa reservat skulle givetvis omfatta hela kyrkomiljön plus några mindre åkrar och slåtterängar, kanske med betande djur, till exempel får. Det kunde bli en fantastisk pedagogisk helhet, som skulle kunna användas för att levandegöra ett unikt kulturarv.

Möjligheten att i en sådan miljö bedriva aktivitetskapande verksamhet och skapa lokala kulturcentra har en mycket stor potential. Gårdsbutik, café i kyrkskolan, visningar av kyrkan, öppen prästgård, kanske ett skolmuseum, vandringsleder och guidningar kan dra mycket folk och skapa förståelse kring ett unikt kulturarv.

Stiften har sina särdrag. Det kunde bli spännande att se hur olika stift på sitt sätt förmedlade något av platsens ande och stiftets traditioner. Men det är bråttom! Tillsätt omedelbart en samrådsgrupp mellan stiften, kyrkostyrelsen och riksantikvarieämbetet för att utreda frågan om skydd för sockenkyrkomiljön!

Martin Giertz

författare till Svenska prästgårdar, medlem i sockenkyrkonätverket