Det finns mycket som bara den som verkar på den lokala nivån förstår. Men upprördheten får inte hindra oss från att ta itu med de stora utmaningar som vi som kyrka står inför.

Ekonomin kommer att bli sämre. I takt med att den svaga men tydliga minskningen av antalet tillhöriga fortsätter så kommer vi också att få krympande ekonomiska resurser. Var kan vi då spara? Kanske kan vi spara så mycket som hälften av de resurser som vi i dag lägger på kyrkoherde, kamrer och övrig administrativ personal om vi går samman i betydligt större pastorat. Och några i dessa personalgrupper skulle få en bättre arbetsmiljö. För samtidigt som vi totalt sett har en för stor administration så är en del pastorat underbemannade.

Vi behöver också fler engagerade medlemmar i församlingskärnan. I många församlingar är medelåldern hög i den engagerade församlingskärnan. Där finns ofta ett stort antal förtroendevalda som känner starkt för sin församling. Men är det säkert att majoriteten av framtidens engagerade medlemmar vill och bör uttrycka sitt engagemang genom att sitta i kyrkorådet? Vi är många som lägger mycket tid och kraft på att vara förtroendevalda. Kanske kunde en del av den tiden och det engagemanget i framtiden frigöras till andra ledaruppgifter i församlingen? Jag tror att en överlevnadsfråga för kyrkan är om vi i framtiden kan hitta former för hur man kan vara engagerad, ta ansvar och vara ledare i församlingen utan att vara anställd eller förtroendevald.

Kenth Carlsson
kyrkorådets ordförande
i Osby-Visseltofta församling
kanslichef i Hässleholms församling