Jag känner en stor oro över att handboksförslaget inte mer radikalt skissar en riktning framåt för ett gudstjänstliv som också inkluderar de 90 procent av befolkningen som sällan eller aldrig deltar i en gudstjänst.
Handen på hjärtat befinner vi oss i en djup kris: i många kyrkor, till exempel den jag tjänstgör i just nu, är den gudstjänstfirande kärnan ett tjugotal personer med en medelålder på 65+. Om tio år kommer vi att ha mässfall ett flertal gånger per år på grund av för få gudstjänstfirare.
Vägen in i kyrkan har för den stora majoriteten av oss varit genom barn och ungdomsverksamheten. De av oss som firar gudstjänst och är i medelåldern är antingen anställda i kyrkan, med i kören eller förtroendevalda, om man hårdrar det lite. Vi har genom många grupper och lång tid ”fostrats” in i kyrkans språk och kultur. Jag saknar både i förslaget och i debatten kring förslaget ett intresse och engagemang för den allt större del av befolkningen som inte har gått i kyrkans barntimmar, juniorer eller har konfirmerats. Vi kallar oss folkkyrka och vi säger att vi är öppna för alla men den som vill finna en väg in till en levande gudstjänst utan ha avlagt examen i ”kyrkiska” har det inte lätt!
Sedan nuvarande kyrkohandbok kom 1986 befinner vi oss i en lika stor förändring som under reformationstiden: internet, smartphones, en dramatiskt ökande segregation i våra städer, människor från Östeuropa som sitter och tigger vid min matbutik. Vi ska välja dagis, skola, sparande, äldreboende, sjukvård, försäkringar, abonnemang… En helt annan värld än den som var 1986!
Att se sin samtid är mycket svårt men några saker är tydliga:
Från att vi tidigare såg oss som individer formade av ett kollektiv ser vi oss nu mer som självständiga individer som väljer ett kollektiv som möter mina behov just nu. Från en bokkultur där orden och det talade språket var utgångspunkten och bilderna det som kompletterade är det nu för många av oss bilden (eller rättare, de rörliga bilderna) som kommer först och orden som kompletterar, vare sig det är på Youtube, Facebook, film eller tv.
Från en kultur med en gemensam klangbotten i tolkning och värderingar till gemensamt upplevda händelser med helt olika tolkningar av betydelsen i händelsen. Från mötet med unga och vuxna som från skola och samhälle givits kristna livstolkande berättelser, ord och symboler till nakna möten med människor som saknar ett meningsskapande system för sina liv och lever ett projekt i taget.
Från en tid då vi satt på en plats och fick vänta på nyhetsuppdateringen på radio och tv till en tid med ett ständigt nyhetsflöde av stort och smått och en tid då vem som helst kan kommunicera med vem som helst i hela världen – samtidigt!
Hur påverkar detta hur vi firar gudstjänst? Var finns exegesen av samtiden? Hur ska dagens unga kunna finna en väg in i kyrkan? Är vi inte intresserade av detta? Varför lyser då dessa perspektiv med sin frånvaro i både förslaget och i olika remissvar?
Det kräver mod av oss som har mycket makt, främst präster och musiker, att vi vågar släppa in människor från början. Att vi bokstavligt lägger handboken åt sidan och närmar oss gudstjänstarbetet tillsammans på samma nivå. Det är arbetsamt men det går: Katarinamässan är en god förebild för detta. Det handlar mer om vad vi längtar efter ska ske med oss snarare än i vilken ordning, mer om hur och var i rummet saker gestaltas än vem som säger det och vad som sägs. Alla delar är viktiga men tyngdpunkten måste förändras, annars riskerar vi att bli mer och mer marginaliserade.
Kyrkohandboksarbetet och debatten är ”baktung” av historia och akademisk teologi. Varför har ingen församlingspedagog eller diakon funnits med i arbetsgrupperna? Vi behöver ett komplement som har fokus på framtiden och den unga generationen! Jag har ett förslag till kyrkostyrelsen och kyrkomötet: tillsätt en kommitté som helt förutsättningslöst skissar på en framtida gudstjänst i Svenska kyrkan år 2020.
Kommittén bör vara sammansatt av människor som står i mötet med unga och som aktivt arbetat med pedagogik och gestaltning. Uppdraget bör vara att skapa ett förslag för en tänkt gudstjänst år 2020 med fokus på att den ska vara lätt att landa i, interaktiv och med öppen förväntan på Guds närvaro.
Per Eriksson
komminister, Tölö församling
LÄGG TILL NY KOMMENTAR