Svenska kyrkan har inte varit tyst under pandemin

Cristina Grenholm kyrkosekreterare för Svenska kyrkan

Svenska kyrkans församlingar har under hela pandemin visat en enorm kreativitet, kraft och vilja att ställa om, nå ut och fortsatt vara kyrka på alla de sätt som varit möjliga. Samtidigt som vi tagit det ansvar för minskad smittspridning som allmänhet och myndigheter med självklarhet ska kunna förvänta sig.

REPLIK

Jörg Weissbach menar i Kyrkans Tidning 24/3 att Svenska kyrkan varit för passiv under pandemin och att den borde sätta större press på myndigheter för att kyrkor ska kunna öppna för fler besökare.

När det gäller opinions- och påverkansarbete så har samfunden under pandemin på olika sätt agerat tillsammans. När Sveriges kristna råd har yttrat sig, senast i ett upprop publicerat i Aftonbladet och i ett möte med Folkhälsomyndigheten om att öppna för fler gudstjänstdeltagare under påsken den 25 mars och tidigare i brev till regeringen om möjligheter att anpassa deltagarantalet efter lokalens storlek, så är det också Svenska kyrkan som yttrar sig. Trossamfunden samverkar tätt i flera sammanhang när det gäller frågor som är viktiga för alla under pandemin. 

Sveriges kristna råd har upprepade gånger betonat att begränsning av grundlagsfästa rättigheter är en extraordinär åtgärd. Kyrkorna understryker också att religionsfriheten och möjligheten att utöva religion, enskilt och tillsammans, är en grundlagsskyddad rättighet som inte får begränsas utan att det finns extraordinära skäl och att sådana begränsningar inte får vara i kraft längre än absolut nödvändigt.

Som representant för Svenska kyrkan har också ärkebiskop Antje Jackelén yttrat sig i media och kritiserat hur kvadratmeterregeln kunnat tillämpas på vissa miljöer, som gym, men inte på kyrkor. Samma kritik har biskopen i Växjö, Fredrik Modéus nyligen gett uttryck för på DN debatt.

Vid sidan av opinionsbildning har också Svenska kyrkan under hela pandemin svarat på remisser och haft kontinuerlig kontakt med regeringen och Folkhälsomyndigheten. Tillsammans med andra trossamfund har också kontakter med berörda myndigheter och departement kontinuerligt tagits genom de regelbundna krissamordningsmötena som Myndigheten för stöd till trossamfund (SST) samlar. Ett resultat av kontakterna är att 20 personer kan delta vid begravningsgudstjänster och att frågan om religionsfrihet och religionsutövning lyfts i våra remissvar. Remissvaren går att ta del av på Svenska kyrkans webbplats.

Jag håller alltså inte med om beskrivningen av Svenska kyrkan som ”tyst och självbelåten”. Tvärtom, Svenska kyrkans församlingar har under hela pandemin visat en enorm kreativitet, kraft och vilja att ställa om, nå ut och fortsatt vara kyrka på alla de sätt som varit möjliga. Samtidigt som vi tagit det ansvar för minskad smittspridning som allmänhet och myndigheter med självklarhet ska kunna förvänta sig.

Men jag känner också igen den frustration som Jörg Weissbach och många med honom ger uttryck för när det gäller förhållningssättet till samfunden under pandemin.

Ett mönster har varit att regering och myndigheter uttrycker tacksamhet över trossamfundens insatser vid varje tillfälle som ges och att vi – med värdig envishet – upprepar att de ändå ofta inte nämner trossamfunden tillsammans med idrott och kultur. Ett skäl som bland andra kulturminister Amanda Lind angivit är att de direkta ekonomiska konsekvenserna är större för dessa andra. Det har vi givetvis protesterat mot. Och fortsätter att göra.

Att det andliga livet kan fortgå under alla förhållanden är en viktig aspekt av folkhälsan. Svenska kyrkan har många gånger understrukit vikten av att bekämpa smitta och att befrämja folkhälsan i ett vidare perspektiv. I Statens medicinsk-etiska råds skrift Etiska vägval vid en pandemi: Rapport från Statens medicinsk-etiska råd maj 2020 anges: ”Samhällets mål vid en pandemi är att minimera dödlighet och sjuklighet i befolkningen och övriga negativa konsekvenser för individen och samhället.” Vi planerar för hur vi kan möta dessa behov när bättre förutsättningar ges för oss att verka. Längtan efter ett tillgängligt, tröstande och stärkande kyrkoliv är stor och vi är beredda.

Cristina Grenholm
kyrkosekreterare för Svenska kyrkan

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.