Svenska kyrkan måste ta ställning -från symbol till handling

Vicktoria Bagi, ViSK – Vänstern i Svenska kyrkan
Debatt | 8

Det räcker inte längre med symbolhandlingar. Vi behöver en tydlig och samlad strategi som visar att vårt engagemang för hbtqia+-personers rättigheter är förankrat i vår tro på rättvisa, befrielse och människovärde

När Sverige halkar ner till plats 12 i ILGA Europas rankning över hbtqia+-rättigheter – sämst i Norden – ställs vi inför en allt tydligare verklighet: Hatbrott ökar. Rättigheter för unga försvagas. Den nationella handlingsplanen för hbtqia+-personer har löpt ut. Den backlash som RFSL varnar för är inte längre ett hot – den är ett faktum.

Mot detta mörker måste Svenska kyrkan tala ljus. Det räcker inte längre med symbolhandlingar. Vi behöver en tydlig och samlad strategi som visar att vårt engagemang för hbtqia+-personers rättigheter är förankrat i vår tro på rättvisa, befrielse och människovärde. Svenska kyrkan måste därför ta ett steg vidare: ta fram en nationell strategi som förtydligar vår närvaro i Pride och liknande manifestationer, inte som ett valfritt engagemang – utan som en självklar del av vårt uppdrag att bekämpa förtryck och stå upp för allas lika värde.

En sådan strategi måste tydligt lyfta fram erkännandet av könsidentitet, behovet av att bekämpa transfobi och viljan att ge ett synligt och konkret stöd till transpersoners rättigheter – både inom kyrkan och i det omgivande samhället. Det handlar om att skapa trygghet och tillhörighet, inte bara i ord utan i konkret praktik. Därför måste också alla stift och församlingar uppmuntras att delta aktivt i ortens Pridefirande och arbeta för att bygga inkluderande, normkritiska och hbtqia+-trygga miljöer i hela sin verksamhet.

Kyrkans röst får inte tystna heller internationellt. I mötet med samarbetskyrkor och i det globala rättighetsarbetet måste hbtqia+-personers rättigheter lyftas fram som en självklar del av vårt engagemang för mänskliga rättigheter.

Det finns redan viktiga verktyg. Regnbågsnyckeln är ett konkret och uppskattat initiativ för att skapa inkluderande församlingar. Men ojämlikheten i hur rättigheter tas till vara i olika delar av Svenska kyrkan är fortfarande påtaglig. Regnbågsnyckeln är en grund – men den måste kompletteras med ett nationellt åtagande som stärker kyrkans profetiska närvaro i Priderörelsen och tydliggör att vårt ställningstagande inte är frivilligt – utan ett uttryck för vårt kärleksbudskap och vår identitet som kyrka.

Att stanna vid kärleksfulla ord räcker inte. Vi ser hur hatet växer – dragqueensagor hotas, regnbågsflaggor rivs ned från kyrkobyggnader, Pride-funktionärer utsätts för våld. När mörkerkrafterna mobiliserar, kan kyrkan inte tiga. Vi måste tala när andra tiger. Stå kvar när andra vacklar.

Svenska kyrkan måste visa att vi menar allvar med våra ord om allas lika värde. Vi behöver en kyrka som hissar regnbågsflaggan inte bara som en symbol, utan som ett löfte om handling, ansvar och solidaritet.

Vicktoria Bagi, 
ViSK – Vänstern i Svenska kyrkan

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Taggar:

Hbtq

Prenumerera på Nyhetsbrev

8 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Sven Johansson
Vilka konkreta rättigheter i juridisk mening är det som saknas i Sverige? Personligen är jag heterosexuell och ogift och avstår från aktiva sexuella handlingar, Tänker t.ex på Jesu ord till kvinnan vid Sykars brunn, som har ett förhållande utan att vara gift. Jag kan inte se hur man kan förena heterosexuellt samboskap eller aktiv sexualitet inom samma kön med att verkligen följa Jesu radikala linje. Jesus erbjuder ett radikalt alternativt liv som jag har uppfattat det som han säger/ lär
Ansgar
Att kräva att Svenska kyrkan ”måste ta ställning” i politiska frågor är att förväxla kyrkan med en aktivistorganisation. Kyrkans uppgift är inte att spegla världens ideologier, utan att förkunna evangeliet. När kyrkan reduceras till opinionsbildare tappar den både trovärdighet och andlig kraft. Jesus tog inte ställning i partipolitiken – varför skulle kyrkan göra det?
Vicktoria Bagi
Tack för din kommentar, Sven. I juridisk mening saknas bland annat ett starkt skydd mot diskriminering utifrån könsidentitet, särskilt för transpersoner. Vi ser också hur rätten till trygghet, hälsa och livsutrymme urholkas i praktiken. Lagstiftning finns – men förverkligas inte alltid. När det gäller Jesus och sexualitet tror jag inte att det är kön eller relationsform som är centrum i hans budskap, utan just mötet med den utsatta människan – det barmhärtiga, upprättande och icke-dömande. Kvinnan vid Sykars brunn ställs inte till svars, hon upprättas – och blir evangeliets första förkunnare. Jag tror på en kyrka som inte kräver celibat eller heteronormativitet för att någon ska räknas fullt som människa och lärjunge – utan som ser att kärlek, ömhet och samtycke är goda gåvor även i samkönade relationer.
Vicktoria Bagi
Tack för dina tankar, Ansgar. Jag menar att evangeliet inte bara är ord om nåd, utan handling – förtryck ska brytas, människor upprättas. Jesus tog inte ställning i partipolitik – men han tog alltid ställning för människor. Särskilt de som samhället marginaliserade. När jag säger att Svenska kyrkan måste ta ställning handlar det inte om ideologier, utan om att vägra vara tyst när hbtqia+-personer hotas, nekas trygghet eller avhumaniseras. Att då vara "neutral" är att svika både evangeliet och människovärdet. För mig som vänsterperson är kyrkans roll inte att försvara status quo – utan att stå där kampen för rättvisa pågår. Jesus drev ut förtryck, inte människor. En levande kyrka måste göra detsamma.
Ansgar
Slutreplik: Vi måste vara vaksamma när evangeliet görs till en ideologisk kampanj eftersom dessa handlar om världslig makt. Jesus tog inte ställning för människor FÖR ATT de var marginaliserade, utan kallade VARJE människa – hög som låg – till omvändelse och försoning. Utsatthet i sig bär ingen moralisk tyngd. Den svage är inte god bara för att han är svag. Det är ett misstag som ofta görs i vänsterns (marxismens) sätt att läsa Bibeln: man ersätter synd och nåd med en maktanalys. Att kyrkan inte ansluter sig till samtidens kampretorik är inte feghet – det är trofasthet. Den kristna kallelsen är inte att följa världen, utan att pröva den. Kyrkan ska stå med människan – men inte under ideologins fana. Den står över den.
Sven Johansson
Victoria Bagi: Andligt står vi mycket långt ifrån varandra. Tror vi alls på en och samme Jesus tänker jag? Jesus talar med kvinnan vid Sykars brunn om livets vatten, men han bejakar inte hennes samboskap, (han är ju tydlig i Joh 4:18) och på samma sätt säger han också till äktenskapsbryterskan som han räddar från avrättning och mycket riktigt upprättar att hon ska upphöra med äktenskapsbrotten. Jag tror inte att heterosexuellt samboskap och samkönat sex. (aktiva sexuella handlingar) är i harmoni med den allra yttersta och andliga skapelsenaturen och den yttersta tanken för tex mig. Jag tänker som ogift fortsätta avstå från aktiv sex, och gör jag det som ett andligt val kan ingen ta det ifrån mig. Det är inte kyrkans uppgift heller att stifta lagar. En kyrka måste ha tid och kraft att ägna åt kyrkans kärnuppgifter som är relaterade till frälsning för den evighet vi alla så snabbt reser mot. Jag vill leva i radikalt lärjungeskap, och Jesus erbjuder en radikal alternativ livsstil jämfört med det som anses "inne" och häftigt i världen och som ges som modell i olika medier
Vicktoria Bagi
Till Sven: Det står var och en fritt att leva sin tro så radikalt, asketiskt eller traditionellt man önskar. Den friheten är självklar och ska respekteras. Men när den personliga övertygelsen leder till att andra människor, särskilt hbtqia+-personer, känner sig förpassade, misstänkliggjorda eller uteslutna ur kyrkans gemenskap, då måste vi säga ifrån. Kyrkan är inte till för att förvalta moraliska pekpinnar. Den är till för att förkunna nåd, bygga gemenskap och visa på Kristi kärlek, i praktiken. Det är fullt möjligt att leva sin tro med övertygelse utan att ifrågasätta andras värdighet eller människovärde. Det är just det kyrkan är kallad till: att hålla ihop det mångfaldiga, inte ställa villkor för tillhörighet.
Sven Johansson
Victoria Bagi. Jag tror att du missförstod mitt inlägg. Inte någonstans har jag skrivit något om mindre människovärde. Inte heller har jag sagt något om regler för medlemskap. Däremot måste man väl få diskutera vad lärjungeskapet faktiskt innebär i praktiken i etiska frågor?