Det säger kanske en del om att det är omöjligt att skilja mellan rollerna som representant för ett samfund, en begravningshuvudman och en konkurrerande begravningsbyrå. I rollen som biskop underströk Ytterberg nyligen i Begravningen – ett brev från Svenska kyrkans biskopar åtskilliga gånger hur viktigt samarbetet med begravningsbyråerna är. Denna uppfattning är nu som bortblåst. Vad är det som hänt?

Inte med ett ord nämner biskopen att det faktiskt är Svenska kyrkans egen Överklagandenämnd som beslutat att Svenska kyrkans församlingar inte ska bedriva begravningsbyråer. De etablerade begravningsbyråernas del i det hela har endast varit att föra upp frågan för granskning av Överklagandenämnden, som står helt fri från annat inflytande än möjligen från dem som tillsatt detta kyrkans högsta organ, nämligen kyrkan själv. Inte ett ord säger biskopen heller om att församlingarna, som fått beslutet emot sig, fullständigt struntar i beslutet från Överklagandenämnden. Undantaget är Härnösands domkyrkoförsamling, som valt att efterfölja beslutet från Överklagandenämnden, och tills vidare lagt sin begravningsbyrå på is. Inte heller något om att ingen inom Svenska kyrkan, vad jag förstår, tycks bry sig om att ta den egna anarkin och diktaturen i örat.

I sak är det väl självklart att Svenska kyrkan som ännu så länge har förtroendet att vara myndighet inom begravningsverksamheten, inte ska bedriva konkurrerande näringsverksamhet inom sitt eget myndighetsutövande. I sak borde det väl också vara självklart att Svenska kyrkan inte ska ordna vare sig borgerliga, ateistiska eller andra icke kristna begravningar. Liksom det borde vara lika självklart att representanter för borgerliga begravningar inte bör sitta i kyrkans styrande organ.

Christina Meltin
Westerlund
socialdemokratisk ledamot av kyrkoråd och kyrkofullmäktige i Härnösands domkyrkoförsamling