I det sammanhang som jag befinner mig i är de gränsdragningsproblem som de beskriver ytterst ovanliga och Svenska kyrkan spelar en betydligt mindre roll för de människor som lämnat henne än vad vi i kyrkan ibland vill erkänna för oss själva.

På vilket sätt skulle det vara ett straff att inte få begravas i Sven­ska kyrkans ordning? Det är till att ha höga tankar om sig själv. Vilka är vi att säga att det bara finns ett riktigt sätt att begravas oavsett religionstillhörighet?
De allra flesta människor som jag möter och som lämnat, eller funderar på att lämna kyrkan, uttrycker ett ganska genuint ointresse för det som kyrkan står för och är. Jag har aldrig träffat någon som lämnat kyrkan på grund av frågan om kvinnliga präster utan de allra flesta lämnar på grund av att de inte ser kyrkan som en del i sina liv. Det handlar om vuxna, intelligenta människor som är fullt kapabla att fatta egna beslut om sina liv.
När jag läser Borg och Brandby-Cöster andas det lite grand inställningen att människor som lämnar kyrkan gör det för att de inte begriper bättre. Det är enligt mig ett otidsenligt sätt att betrakta individen på som mera hör hemma i det gamla enhetssamhället.

Svenska kyrkan ska förkunna evangelium för alla och alla är välkomna till kyrkans gudstjänster och verksamheter, troende som tvivlare, men vi måste också visa respekt för individens egna beslut om att vilja vara en del av detta eller inte. Vi kan inte börja ifrågasätta människors skäl till att vara tillhöriga eller inte. Det är inte endast kyrkan som bär ansvaret för att människor lämnar henne utan individen bär också på ett ansvar. Kyrkan ska arbeta för att skapa goda relationer till alla människor, men vi kan inte tvinga någon.

Visst finns det tillfällen då vi, efter noggranna överväganden, ska göra avsteg från principerna, till exempel vid begravningar av icke tillhöriga, men någon linje och tydlighet måste det finnas.
Det handlar inte om pengar utan det handlar om vilka sammanhang som människor uttrycker att de vill tillhöra eller inte och det måste vi ta på allvar.

Stefan Nilsson
kyrkoherde
Sundsvall