Teologisk analys saknas för strukturförändringen

I Närhet och samverkan, Svenska kyrkans utredning 2011:2, lyfter utredarna i sitt omfattande dokument som sträcker sig över 350 sidor, fram insikten att deras förslag måste ha en grund i teologiska överväganden.

Men utredarna lägger inte fram någon separat och omfattande teologisk analys av frågor rörande församlings- och kyrkosyn. Utredarna refererar till och presenterar i svepande ordalag tidigare teologiska betänkanden som gjorts i samband med större organisatoriska beslut under en tid då Svenska kyrkan var en statskyrka (det vill säga före år 2000).

Detta innebär att utredningen Närhet och samverkan saknar en sammanhållen teologisk analys och syn på vad Svenska kyrkan är idag och skall bli i imorgon genom den pågående strukturförändringen. Detta är en besvärande observation som innebär att utredningens teologiska överväganden blir ytliga, spretiga, implicita och saknar en djupare teologisk förankring i den tid som Svenska kyrkan nu befinner sig i och rör sig emot.

Över ett mindre antal sidor sammanfattar och utvärderar utredarna de indelningsförändringar som skedde under det tidiga 2000-talet då församlingar redan började gå samman. Denna del av utredningen blev dock inte så omfattande som den kunde ha blivit då utredarna valde att luta sig emot de arbeten som stiften tidigare gjort.

Men dessa är emellertid viktiga sidor menar jag då de kan ge oss empiri, eller kunskaper från det verkliga livet, som går eller inte går att leda i bevis vad avser just de efterverkningar som sammanläggningar har fått.

Hur hade gudstjänstliv och ekonomi påverkats i ljuset av de strukturförändringar som redan gjorts vid den tidpunkten? Utredarna menade att det var svårt att utläsa om förändringarna påverkat församlingsliv och gudstjänstliv (se Närhet och samverkan, s. 171 och framåt).

Men det man emellertid valde att lyfta fram var uppgifter ifrån Lunds stift som pekade på att antalet gudstjänster och gudstjänstdeltagare minskat mer i de församlingar som lagts samman (även om Lunds stift var det stift som vid den tidpunkten haft den minsta nedgången i gudstjänstfirandet i landet).

Inte heller när det gällde ekonomi gick det att utläsa några entydigt påtagliga effekter av vad sammanläggningarna lett till. Men en tydlig konsekvens var dock att antalet uppdrag som förtroendevalda minskat likaså antalet kyrkoherdebefattningar. Men sammanfattningsvis kunde väldigt lite sägas.

I Härnösands stift har flera större sammanläggningar skett under de senaste åren (för att nämna några; Härjedalens pastorat, Strömsunds pastorat, Kramfors pastorat, Härnösands pastorat) samtidigt som strukturförändringen stegvis fortsätter.

Men det är omöjligt eller svårt att finna en teologisk analys och/eller empiri som underbygger och legitimerar strukturförändringen i såväl nationella såsom regionala dokument. Stiftsstyrelse/biskop i Härnösand har uttryckt och fortsätter att uttrycka att strukturförändringen är helt nödvändig inför framtiden.

Jag vill påstå att detta har blivit en sanning utan att vara sant. Det räcker inte med att bara repetera ett budskap om och om igen utan helt uppenbart behöver flera av oss, samt processen, teologisk analys och empiri för få integritet och trovärdighet.

Därför vill jag få veta med vilken teologisk analys och empiri som Härnösands stiftledning och biskop underbyggt och legitimerat samt underbygger och legitimerar strukturförändringen?