Tomma stolar hotar kyrkovalets trovärdighet 

Årets kyrkoval har visat upp ett växande demokratiskt problem: tomma stolar i kyrkofullmäktige. Fenomenet uppstår när nomineringsgrupper får fler mandat än de har kandidater på sina listor. Mandaten kan då inte besättas, och stolarna står tomma i fyra år. Resultatet blir röster utan representation och en församling som inte speglar väljarnas vilja.

Detta är inte bara en teknisk miss. Det är ett demokratiskt underskott som väcker frågor om kyrkovalets legitimitet.

Men man ska vara rättvis: problemet beror inte på illvilja eller brist på ansvar. Det beror på att kyrkovalet bygger på ideella krafter, lokala eldsjälar och glada amatörer. Det krävs inga kvalifikationer för att starta en nomineringsgrupp – och det är en styrka. Men i kombination med bristande information och liten organisatorisk kapacitet blir det också en svaghet.

Det är orimligt att förvänta sig att små grupper, ibland bestående av en, två eller tre personer, ska kunna förutse hur många mandat de får och rekrytera ett helt lag av kandidater. Många vill bidra, men få känner till riskerna med att ställa upp med för korta listor. Och än färre har tid och nätverk att jaga kandidater i en församling där engagemanget redan är begränsat.

Därför måste Svenska kyrkan göra det som enskilda amatörgrupper inte kan:

För det första krävs kraftigt förbättrad information. Klara instruktioner om varför listorna bör vara långa, hur många namn som behövs och vad som händer om de är för få. Det borde inte vara möjligt att anmäla en lista med en, två eller tre kandidater utan att samtidigt få en tydlig varning.

För det andra behöver stiften erbjuda handfast rekryteringsstöd. Många grupper vill gärna ha fler kandidater men vet inte var de ska börja. Enkla träffar, mallar, rådgivning och hjälp att hitta villiga namn i församlingen skulle göra stor skillnad.

För det tredje måste systemet moderniseras. Möjlighet till reservkandidater, öppna listor eller andra varianter skulle i praktiken eliminera risken för tomma stolar – utan att höja tröskeln för lokalt engagemang. Det behövs ingen professionaliserad partiapparat, bara några väl avvägda regler som underlättar för de minsta grupperna.

För det fjärde bör det vara möjligt för mikrosmå grupper att samverka enklare. Tre lokala listor som delar värderingar ska inte riskera tomma stolar för att de var för små var för sig.

Det är lätt att glömma att kyrkovalet är en unik och värdefull form av lokal demokrati. Här deltar människor som sällan engagerar sig politiskt. Här finns plats för ovanliga åsikter, lokala initiativ och små grupper som brinner för sin församlings framtid. Detta ska inte bekämpas – det ska bevaras och stärkas.

Men då måste vi också ta ansvar för att deras arbete inte leder till demokratiska luckor.

När tomma stolar fyller kyrkorummen i stället för folkvalda ledamöter, är det ett tecken på att systemet inte ger amatördemokratin det stöd den behöver. Det är hög tid att ge dessa eldsjälar bättre verktyg. För demokratin i Svenska kyrkan förtjänar att vara lika levande som de människor som bär den.

Christer Westermark, ersättare Lidingö kyrkofullmäktige

Läs mer: 275 stolar tomma i kyrkofullmäktige - statsvetare kritisk