Utred skogsbruket ordentligt!

Svenska Kyrkans skogar, som förvaltas av de så kallade prästlönetillgångarna, utgör cirka 1,7 procent av Sveriges produktiva skogsmark. Enligt kyrkoordningen ska de ”förvaltas på ett etiskt försvarbart sätt i enlighet med kyrkans grundläggande värderingar.”  

För närvarande följer skogsbruket knappast detta och än mindre vad som skisserats i kyrkomötets beslut från 2021. Där beslöts om en utredning av kyrkans skogsförvaltning för att ”säkerställa en så ekologiskt, ekonomiskt, socialt och andligt hållbar skogsförvaltning som möjligt”. Denna utredning har inte startat än, och direktiven för den diskuteras ännu.  Det är självklart viktigt att den får direktiv som rimmar med beslutet. De bör innebära:

Ekologisk förvaltning:  Förstörelsen av biodiversiteten och klimatet måste upphöra. Nu dominerar det så kallade trakthyggesbruket, med stora kalhyggen, tunga skogsmaskiner och markberedning. Tidigare artrika biotoper blir monokulturer. Många arter av djur och växter tar skada eller går helt förlorade från området. Markskiktet rivs upp med bärris och mykorrhitza, livsviktig för många organismer. Emissionen av växthusgaser från marken ökar i samband med kalhyggen, och först efter ett par decennier kompenseras detta av de växande trädens upptag av koldioxid. Nettoresultatet i koldioxidbalansen för en skog med hyggen beror på flera faktorer. Tiden mellan avverkningarna är avgörande liksom hur skogsprodukterna används: som virke för långsiktigt bruk eller till pappersmassa eller pellets. Ett effektivt sätt att bidra till ett bättre klimat är att låta träden växa längre för att binda koldioxid under de närmaste decennierna.   

Ekonomisk förvaltning: Det är tveksamt om avkastningen av skogsbruket blir särskilt mycket större vid trakthyggesbruk än vid kontinuitetsbruk, där äldre träd successivt plockas ur ett bestånd med olika slags träd med olika åldrar.  Till detta kommer att riskerna för insektsangrepp, stormfällning och skogsbränder minskar vid mer blandade skogsbestånd. Man måste också räkna med att intäkterna påverkas av antalet medlemmar som flyr kyrkan av miljöskäl. Kyrkans intäkter domineras av medlemsavgifterna och prästlönetillgångarna ger bara några procent av de totala intäkterna. Om intäkterna från prästlönetillgångarna skulle minska med så mycket som en tredjedel vid en övergång till kontinuitetsbruk blir därför effekten på kyrkans totala budget ganska liten.

Social förvaltning: Till stor del är arbetet i kyrkans skog utlagt på underentreprenörer. En övergång till kontinuitetsbruk leder knappast till en reduktion av antalet arbetstillfällen, men kräver en omställning av entreprenörernas arbetsmetoder med utbildningsinsatser och investeringar i lättare fordon och redskap. För de flesta människor i skogsbygder och för allas friluftsliv skulle övergången till kontinuitetsbruk vara en stor fördel. För samerna skulle rennäringen underlättas.

Ur andlig synvinkel: För många människor öppnar naturen och särskilt skogen vägar mot en djupare livsförståelse och mot religiösa upplevelser. Det finns också starka teologiska skäl att hävda naturens integritet. I en tid med svår artutrotning och klimatkris blir frågan vem som är vår nästa att älska enligt det dubbla kärleksbudet (Matt. 22:36-40). Är inte människor vår nästa när de drabbas av översvämningar eller torka och inte kan bruka sin jord eller bo kvar i sina hem? Vi menar att de som är vår nästa är ännu många fler än så, ja allt som lever – våra medlevande. I Romarbrevet 8:18-23 kan vi läsa om hur hela skapelsen väntar på befrielse från det tomhetens välde som den lagts under ”på grund av honom som vållade det”. Vem är den skyldige? När vi människor erkänner vår skuld för de sår vi rivit upp i livsväven omkring oss kan vi också bli en del av försoningen med skapelsen och söka gottgöra vad vi skadat. En genomgripande förändring av skogsbruket kan vara ett första steg för kyrkan i den mödosamma omvändelse som är nödvändig, om vi ska kunna leva vidare på vår planet.

Av direktiven till utredningen bör därför tydligt framgå att den särskilt ska beakta

1. biodiversitet, klimat och andra miljöaspekter,
2. ekonomiska aspekter, och särskilt långsiktiga sådana,
3. sociala aspekter, med hänsyn till friluftslivets behov, och samernas näringar,
4. andliga och teologiska aspekter.

Dessa olika aspekter bör på vetenskapliga och teologiska grunder få definiera de ramar inom vilka utnyttjandet av skogstillgångarna måste hållas. Härigenom skulle kyrkan kunna bli ett föredöme i vårt land, och även internationellt.

För att den av kyrkomötet beslutade utredningen ska kunna verka och nå trovärdighet i kyrka och samhälle bör den arbeta i en process där kyrkans medlemmar och andra berörda engageras för ett ömsesidigt lärande.  Dessutom måste den tillföras kvalificerade experter som deltar löpande i utredningen inom de olika områdena a)-d) ovan. Kyrkan har ibland gjort fel, och det är mänskligt. Men låt den inte göra det mot bättre vetande!

Eva Katarina Agestam, präst, Söderköping

Kristina Belfrage, doktor i agroekologi

Mikael Djurfeldt, forskare, Kungliga tekniska högskolan 

Sigbritt Ernald, skogsägare, Uppsala  

Bengt Gustafsson, professor emeritus, Uppsala universitet

Sven Hillert, präst och ekoteolog, Gävle

Per Larsson, kyrkoherde emeritus, Västerås

Anders Liljas, professor emeritus, Lunds universitet 

Pekka Mellergård, överläkare, docent   

Sverker Molander, professor, Chalmers tekniska högskola

Margareta Nordström, stödbiträde och ekoteolog  

Lars Rydén, professor emeritus, Uppsala universitet

Alasdair Skelton, professor, Stockholms universitet

Carina Sundberg, präst och ekoteolog, Norrköping

Malin Östman, kurssamordnare, CEMUS, Uppsala

Majoriteten av undertecknarna är deltagare i det Ekoteologiska seminariet vid Rättviks stiftsgård