Biskopen, som har erfarenheter från en riktad visitation i en församling med kyrklig begravningsbyrå, har i programmet deklarerat sin uppfattning att Överklagandenämnden saknat argument utifrån kyrkoordningen, då den fattat sina beslut om att upphäva församlingars beslut att bedriva begravningsbyråverksamhet.

Om Peterson i Kil inte hade dåsat då hans ordförande i nämnden, juristen Palm, i samma program, kom fram till samma slutsats som biskopen, nämligen att det ”inte finns något förbud mot kyrkliga begravningsbyråer” i kyrkoordningen, då hade Peterson i Kil inte behövt skriva sitt debattinlägg. Petersons kollega i nämnden, juristen Sture Johansson, uttalade dessutom, just då Peterson dåsade, att på orter där det inte föreligger konkurrens på marknaden, är det till och med önskvärt att kyrkan ger sorgehus det stöd och hjälp som annars de utomkyrkliga begravningsbyråerna står för. Utan att göra en alltför djärv tolkning av Johanssons uttalande, kan denne inte menat annat än att nämnden först måste bedöma om det kan uppstå konkurrens eller inte. Därefter kan nämnden gå till beslut om en församling ska få bedriva begravningsbyråverksamhet eller inte.
Är det detta som Peterson i Kil menar är lagprövning och tolkning av kyrkolagstiftningen? Och är detta då också beviset på kompetensnivån för nämndens ledamöter? I så fall börjar en del frågetecken att rätas ut, ett efter ett …

Anders Linger
kyrkorådsordförande
Västanfors-Västervåla församling