Varför är det viktigt att läsa födelseberättelserna bokstavligt?

Gunnar Hillington Kvist präst, inriktning andlig fördjupning och gudstjänst

För att citera min lärare i Nya testamentet, vill man ta Jesus på allvar, måste man ta på allvar att Jesus levde för två tusen år sedan.

REPLIK

I en replik skriver Anders Brogren att skattskrivningar förekom. Så klart de gjorde, jag har inte heller förnekat det. Men det var de registrerande tjänstemännen som reste - naturligtvis - inte de som skulle registreras. Lukas hävdar motsatsen, kanske en hint om att textens mening är allt annan än historisk.

På samma sätt med stjärnan. Visst finns såväl stjärnor, planeter i konjunktion, supernovor som andra himlafenomen. Visst kan man be astronomer undersöka åren 4 f. Kr. - 7 f. Kr. Faktum kvarstår, himlakroppar visar inte en tydlig vandringsled från A till B, de stannar inte för att peka ut ett specifikt litet hus på jorden. Ändå är det just vad Matteus hävdar. Kanhända hans text är av ett helt annat slag…

Det går inte att komma till tvåtusenåriga texter, sprungna ur en annan kultur än vår, med dagens uppfattning att historia och fiktion skall hållas strikt åtskilda - och att det historiska har ett värde som det fiktiva saknar. För att citera min lärare i Nya testamentet, vill man ta Jesus på allvar, måste man ta på allvar att Jesus levde för två tusen år sedan.

Varför är det så viktigt för vissa att läsa födelseberättelserna bokstavligt? I Gamla testamentet finner vi stor mening i exempelvis skapelseberättelserna utan att tolka dem bokstavligt.

I Nya testamentet möter vi Jesus liknelser - av honom påhittade berättelser. Det hindrar oss inte att se ett oändligt värde i liknelserna om Den barmhärtiga samariern och Den förlorade sonen. Jesus låter oss se med Guds blick – vem är min nästa? Är vi alltid välkomna hem till Gud?

Är det då konstigt att Jesus följare väljer att berätta på liknande sätt? Är det ens förvånande?

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
Katarina
Bra förtydligande, trist att dessa egentligen självklara saker väckt irritation. För den som framhärdar i den romantiserade bilden av en höggravid kvinna som skumpar fram på en åsna i trakter med sylvassa stenar i en brant backe ner mot en synnerligen ogästvänlig byhåla där kvinnor förlöses bland djurträck och spädbarns hud möter sylvass halm - läs teol prof Kenneth E Baileys redogörelse för födelsemyten i "Jesus Through Middle Eastern Eyes". Häpna sen inför den verkliga storyn bland kungar, bönder, stjärntydare och Guds omsorg i varje detalj över en längre tidrymd än evangelierna ger utrymme för. Historiska texter är komprimerade av en anledning. Så även teologiska. En bra historia måste berättas med lite finess, men förstås av dem som har öra att höra.
Markus
Nu glider Gunnar på sanningen igen. I första inlägget skriver han: "Den välkända skattskrivningen har inte ägt rum", men hävdar nu att han inte förnekat den. Anders Brogren har dessutom i en längre text lyft fram att det troligtvis var så att vid Jesu födelse sammanföll skattskrivningen med den lokala folkräkningen, men att dessa båda händelser hos Lukas inte åtskils. När det gäller frågan om stjärnan så kan det påpekas att t.ex. Tord Fornberg i sin kommentar till Matteusevangeliet (utgiven på Verbum) lyfter fram att perserkungen Tiridastes reste med sina tre söner till Rom år 66 för att hylla kejsar Nero just pga av vad de tyckt sig se i stjärnorna. Överhuvudtaget ger Fornberg en god bild mellan inte bara skillnaderna utan också likheterna mellan hur Lukas och Matteus skildrar Jesu födelse. Gunnar förtiger också det faktum att Jesu liknelser tydligt framställs som liknelser, men att skildringarna av Jesu födelse inte framställs på detta sätt.