Varför saknar Svenska kyrkan ett styrdokument för existentiell hållbarhet?

Vi talar ofta om människovärde, livsmod och hopp. Men när det gäller att konkretisera existentiell hållbarhet i styrning och struktur är Svenska kyrkan märkbart tyst. Det är dags att ändra på det. 

I samhällsdebatten växer insikten om att hållbar utveckling inte bara handlar om klimat och ekonomi – utan också om människans inre liv. Det handlar om att människor behöver mening, sammanhang och livsmod för att leva uthålligt i en tid präglad av kriser, oro och snabb förändring. 

Begreppet existentiell hållbarhet fångar detta. Allt fler inom vård, skola, civilsamhälle och forskning lyfter behovet av att stärka den existentiella dimensionen av hållbarhet. Men var står Svenska kyrkan? 

Vi har själavård. Vi möter sörjande, döende och sökande. Vi talar om mening och hopp varje söndag. Men vi har inget styrdokument som samlar, strukturerar och förtydligar vår roll i denna växande samhällsutmaning.

Det är inte svårt att teologiskt motivera ett sådant dokument. Tvärtom. 

Vår tro bygger på att människan är skapad till Guds avbild, kallad att leva i relation till Gud, medmänniskan och skapelsen. Genom Jesus Kristus ser vi hur Gud möter människors existentiella nöd: skuld, ångest, ensamhet, dödsrädsla – med närvaro, berättelser och förlåtelse. 

Kyrkan bär ett språk för det djupaste i människan. Men utan styrning, struktur och ansvarsfördelning riskerar vårt bidrag att stanna vid god vilja. Om vi menar allvar med existentiell hållbarhet – varför har vi då inget dokument som behandlar detta såväl teoretiskt som praktiskt? 

Svenska kyrkan har en hållbarhetsstrategi sedan 2020 som tar upp ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. Men den existentiella dimensionen lyser med sin frånvaro, trots att just den borde vara vår unika kompetens. 

I en tid av klimatångest, ensamhet, psykisk ohälsa och meningskris behöver kyrkan mer än någonsin tala med sitt eget språk – men också med samhällets. Vi måste visa att vi förstår att hållbarhet också är en andlig fråga. Och vi måste redovisa hur vi arbetar med det, inte bara intuitivt utan systematiskt.

Vi behöver ett styrdokument för existentiell hållbarhet som: 

· Tydliggör kyrkans teologiska grund i frågan 

· Visar hur detta arbete konkret kan integreras i gudstjänstliv, själavård, utbildning och samhällsengagemang 

· Skapar struktur för uppföljning och utveckling 

· Gör oss till en aktiv röst i samhällets samtal om vad det innebär att leva ett gott liv – i en hållbar framtid 

Det handlar inte om att reducera tron till strategi. Det handlar om att ta ansvar för vårt uppdrag i en tid där människors inre hållbarhet är avgörande för all annan hållbarhet. Ett teologiskt vittnesbörd Att samla vårt engagemang för existentiell hållbarhet i ett dokument är inte byråkrati – det är ett teologiskt vittnesbörd. Det är ett sätt att säga: vi tror att livet har mening. Att hoppet bär. Och att kyrkan inte bara hör hemma i det förflutna, utan är kallad att tala in i framtiden – med både djup och riktning.

Christer Westermark,
 Ersättare i kyrkofullmäktige, Lidingö församling