Varje del av Svenska kyrkan tillhör en gemensam kropp

Lars Johnsson ordförande, kyrkostyrelsens råd för administrativ samverkan

Svenska kyrkan kan organiseras på olika sätt, men det är av stor vikt att den utgör en helhet, skriver Lars Johnsson i en replik på tre debattartiklar om gemensam löneservice

REPLIK

Kyrkans Tidning nummer 20 innehöll tre debattartiklar som på olika sätt berörde Svenska kyrkans gemensamma löneservice. Ett genomgående tema är centralisering- decentralisering. Det är en viktig fråga. Självklart leder inte en samlad lönehantering med automatik till bättre kvalitet och kostnadseffektivitet. Därför sker ett omfattande arbete med Svenska kyrkans löneservice för att säkerställa just kvalitet och kostnadseffektivitet. Likaså har ett arbete gjorts med att se och lära av andra organisationer som gått igenom samma resa.

Några debattörer tydliggör sin ståndpunkt genom att betona ”vår och vårt” och menar då den egna församlingen/pastoratet. Det visar på en tydlig skiljelinje i synsätt. Jag menar att den kristna förvaltarskapstanken ska ses i ljuset av att varje del av Svenska kyrkan tillhör en gemensam kropp. Gott förvaltarskap i Svenska kyrkan uppnås när alla delar samverkar i solidaritet med hela kroppen. Detta gäller i allt kyrkans arbete med frågor som berör förvaltning av materiella resurser. Det handlar om samhörighet och delat ansvarstagande för det gemensamma.

Svenska kyrkan är en gemenskap, vilket anges i beskrivningen av syftet med kyrkoordningen som beskrivs i dess inledning. ”Härtill kommer uppgiften att bevara och stärka enheten och gemenskapen bland dem som tillhör Svenska kyrkan, mellan församlingar och stift och med hela den världsvida kyrkan.”

Svenska kyrkan kan organiseras på olika sätt, men det är av stor vikt att den utgör en helhet. I betänkandet Gemensamt ansvar formuleras det på följande sätt ”Kyrkans organisation och ordningar kan och bör förändras i anslutning till olika samhälleliga förändringar. De ska dock alltid spegla evangeliets tanke om samhörighet, trots olikheter, och delat ansvarstagande för det gemensamma. Bilden av att alla är lemmar i samma kropp är också en bild av delar (församlingar, pastorat, stift) och helhet för Svenska kyrkan i stort.”

Samverkan inom Svenska kyrkan sker och har skett på flera olika nivåer; församlingar har samverkat i pastorat, församlingar/pastorat i servicebyråer. För vissa saker är det lämpligare att den nationella nivån är samverkansnivån. Det gäller exempelvis ett gemensamt kyrkobokföringssystem, ett gemensamt kollekt- och betalsystem och administration av utjämningssystemet. Hur administration organiseras är alltså inte i första hand en kyrkosynsfråga, utan en fråga om vilken nivå i kyrkan som är bäst lämpad att utföra en viss uppgift.

Slutligen vill jag bemöta uppgiften från Magnus Svensson med flera att det i dag är mellan 3 och 14 procent av församlingar/pastorat som är anslutna till en servicebyrå. Det stämmer inte. Den faktiska siffran är ungefär en tredjedel, vilket står att läsa i Rambolls rapport Kartläggning av it-lösningar och administrativa system. Det antalet stämmer också med den statistik Svenska kyrkan på nationell nivå har tagit fram.

Lars Johnsson
ordförande, kyrkostyrelsens råd för administrativ samverkan

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.