Växtbaserat jordbruk stärker både bönder och framtiden

Robert Tjernberg lyfter i en krönika i Kyrkans Tidning en viktig oro över landsbygdens framtid och självförsörjningen i Sverige. Där delar vi hans engagemang. Men vägen framåt är inte köttproduktion. Tvärtom kan vi trygga både bönderna, klimatet och vår livsmedelsberedskap genom en omställning till växtbaserat jordbruk.

Tjernberg varnar för symbolpolitik när Svenska kyrkans unga väljer vegetariskt på sina sammankomster. Men det är inte symbolpolitik, det är modigt ledarskap. Jesus säger: ”Ni ska vara världens ljus.” Genom att sätta strålkastarljuset på matsektorns största klimatbov, köttet, visar Svenska Kyrkans Unga att de tar både klimatet och framtidens matförsörjning på allvar.

Svenskt nötkött orsakar i dag 70 gånger mer växthusgaser än importerade baljväxter från EU, enligt RISE klimatdatabas. En ny studie från SLU visar att utsläppen kan minska med 73 procent om vi går över till växtbaserad kost. Att kalla det klimatsmart att äta svenskt nötkött är att blunda för fakta.

Sverige har idag en mycket låg självförsörjningsgrad vad gäller baljväxter för humankonsumtion, bara en tredjedel av dessa är svenskproducerade. Den främsta orsaken är att vi odlar stora mängder baljväxter som foder till djur istället för mat direkt till människor. Mer än 80 procent av våra baljväxter går till foder, trots att just baljväxter är den mest klimatsmarta proteinkällan och kan lagras för kristider. Om vi använde dessa grödor för humankonsumtion skulle vi inte bara bli självförsörjande på protein, vi skulle kunna exportera baljväxter.

Att värna svenskt jordbruk betyder inte att hålla fast vid det gamla, utan att ge bönder verktygen att ställa om. I Belgien, Nederländerna och Danmark införs redan omställningsstöd till animaliebönder. Svenska bönder förtjänar samma stöd för att kunna bli hjältar som förverkligar framtidens växtbaserade jordbruk.

Det är sant att kunskap om jordbruk riskerar att gå förlorad när landsbygden avfolkas. Men lösningen är inte att klamra sig fast vid animaliesektorn, där nio av tio mjölkbönder har tvingats lägga ner på 40 år. Lösningen är att utveckla framtidens växtbaserade jordbruk, där Sverige kan bli självförsörjande på baljväxter och andra vegetabilier, och där unga människor kan se en framtid på landsbygden.

Frågan handlar därför inte om ”lantisförakt”, utan om omsorg om kommande generationer. Svenska kyrkans unga har rätt: framtiden kräver en klimatsmart tallrik fri från kött.

Linda Lindström
Jonas Norberg
 

Svar direkt:

Tack för genmäle och starten på en viktig diskussion!

Att jämföra svensk nötköttsproduktion med baljväxter från EU är att blanda korten. Frågan är inte om baljväxter är klimatsmartare än kött - det är oomtvistat - utan om svensk produktion ska få finnas kvar eller ersättas av import. Eftersom efterfrågan på kött finns måste jämförelsen göras mellan svenskt och importerat kött.

Här blir bilden en annan. Svenskt nötkött har redan bland de lägsta klimatutsläppen i klassen, samtidigt som den ger biologisk mångfald och öppna landskap genom våra naturbetesmarker. En snabb utfasning skulle inte minska köttkonsumtionen i sig, utan troligen baraleda till ökad import från länder med både större klimatavtryck och sämre djurvälfärd. 

Under året har vi sett exempel på just detta: brist på svenskt kött har lett till mer import och därmed högre utsläpp på sista raden. Visst vi förlägger siffran globalt, men det är ändå en sminkad gris, eller ko då.

Det är också märkligt att bara rikta blicken mot nötköttet och helt utelämna fläsk- och kycklingproduktion, som står för betydande delar av svensk livsmedelsförsörjning.

Svensk animalieproduktion står i dag för cirka 14 procent av landets utsläpp. Det är mycket, och ingen seriös debattör föreslår att vi ska ignorera det. Men vi får heller inte glömma vad den ger: naturbetesmarker, bland de mest artrika miljöerna i Sverige enligt Naturvårdsverket. Marker som försvinner om vi avvecklar djurnäringen, och den förlusten kan inte räknas bort i klimatbokslutet.

Jag delar er önskan om att Sverige ska odla mer åkerbönor och baljväxter för humankonsumtion. Och gläds åt att sådana projekt är igång i detta nu.

Men vår livsmedelsberedskap kräver ett diversifierat lantbruk. Att lägga alla ägg i en växtbaserad korg innebär både biologiska och ekonomiska risker. Torkan 2018 visade att djurhållning kan fungera som en buffert där spannmål och baljväxter slog fel. Att föreslå en helt djurfri livsmedelsproduktion låter i teorin enkelt men är i praktiken kostsamt, svårt, riskabelt och knappast realistiskt.

Den stora frågan är hur vi kan skapa framtidstro på landsbygden. 

Det gör vi inte genom att strypa djurhållningen, utan genom att stärka både kött- och växtbaserad produktion med bättre villkor för bönderna. 

Det behövs riktade satsningar som gör att vår hårdare reglerade, mer klimatsmarta produktion kan konkurrera med det kött som importeras från andra sidan jorden. Då kan både nya och gamla generationer se en framtid i lantbruket.

Och ja - klimatfrågan är också en andlig fråga. Men här måste kyrkan akta sig för moralism. Jesus satte inga kostbud; han betonade snarare att det som kommer ur våra munnar, inte det vi stoppar i oss, gör oss orena. Vill vi vara ”världens ljus” gör vi klokt i att föra en nyanserad debatt där vi ser helheten - inte bara statistiken per kilo produkt.

Det är inte den ensidiga tallriken utan den sammansatta, med kanske både naturbeteskött och åkerbönor, som ger Sverige framtidens klimatsmarta och trygga måltid.

Den kunde få avspeglas även hos Svenska kyrkans unga. Jag får nog stå fast vid det.

Robert Tjernberg