Vem styr Svenska kyrkans skogsbruk?

Remissrundan för skogsutredningen är avslutad och de första resultaten har kommit. 9 av 13 stift ställer sig negativa liksom en majoritet av församlingarna. Dessutom har nyligen läckta dokument visat att större delen av utredningen kan komma att förkastas. Jag funderar och oroas över orsakerna och följderna.

Det finns flera motiv för att genomföra en skogsutredning. Jag föredrar att tro att den nu presenterade hade/har sin orsak i ett ärligt uppsåt att svara an mot den starka och välgrundade kritik mot svenskt skogsbruk, som förts fram på såväl lokal, nationell och internationell nivå och att Svenska kyrkan i sin position som god förvaltare av skapelsen, skall vara ett föredöme för andra mark-”ägare”. Resultatet kommer inte som en överraskning, men det överträffade mina farhågor och jag ställer mig och oss frågan: Vem/vilka styr  skogsbruket och därmed åsiktsbildningen i  Svenska  kyrkan och har församlingsbornas och svenska folkets röster nått fram i remissvaren?

Det är logiskt och naturligt att olika skogliga aktörer etablerar nära samarbeten. Detta ger styrka och tyngd och för kyrkans del blir det naturligt att i första hand samarbeta med aktörer som verkar och har industriverksamhet inom det egna stiftet. I det samarbetet intar skogsägarföreningar med alla dess kopplingar till civilsamhället  en särställning. Som ett grundackord i den svenska brukarmodellen ligger sedan hela skogsindustrikomplexet.  Lägg därtill att kampen om virket i svensk skog med sjunkande tillväxt är hård. Virkesvärdet har på några år tredubblats!

Detta samarbete skapar tyngd och makt men innebär också ofrihet, ledningsproblem och förväntade lojaliteter. När någon i detta etablerade maktcentra signalerar kraftiga förändringar så innebär det oro, ja nästan panik hos de övriga. Principen att stämma i bäcken slår till med oerhörd kraft i både det ekonomiska etablissemanget och i politiken. Jag ser för min inre syn alla dessa desperata informella kontakter som tas i syfte att på alla sätt mana till rättning i ledet och samtidigt misstänkliggöra den/de som vill gå egna vägar. En tacksam måltavla blir då utredaren själv, Göran Enander.

I detta makabra skådespel ser jag inte prästlönetillgångarnas personal som huvudproblemet. De har säkert vilja och kunskap nog att, efter visst initialt motstånd, sköta kyrkans skog efter de riktlinjer som en stabil och kompetent ledningsfunktion drar upp. Nej, problemet ligger mer på förtroendemannanivå. Var hämtar kyrkan skogskunniga ledamöter till sina beslutande organ? Jo, av förståeliga skäl bland skogsengagerade oftast skogsägande församlingsmedlemmar. Kopplingar till skogsägarföreningar, ”äganderättsintressen” och industri blir överrepresenterade.  Livligt understödda av mainstream får sedan motståndet mot förändringar en tyngd, som enligt etablerade representativa demokratiska principer övertrumfar även en bred, folkligt och vetenskapligt väl förankrad vilja till förändring. 

Men jag är optimist. Samma beslutande instanser som så insiktsfullt utarbetade direktiv innebärande kraftfulla förändringar i kyrkans skogsbruk, skall också i sista hand besluta om framtiden. Den maktapparat av ”business as  usual”, som nu så tydligt presenterat sig i remisser och remissberedning, kommer sannolikt att ännu en gång stämma till kritisk och begrundande eftertanke. Det jag tror och hoppas kommer att ske har redan skett i Västerås stift, där ett välpreparerat negativt remissvar slutligen resulterade i ett ja i stiftsstyrelsen.

Att en stor skogsägare efter en gedigen utredning, orsakad av ett folkligt tryck och både ny och gammal framåtsyftande vetenskap, genomför kraftfulla förändringar i sitt skogsbruk är ett friskhetstecken. 

Enanders synnerligen väl genomförda utredning kommer inte att antas helt utan förändringar, men  om förändringarna innebär ett så urvattnat förslag att kyrkans skogsbruk inte kraftfullt  förändras mot större hänsynstagande och ett återtagande av den egna styrningen av verksamheten så finns risker för ett massutträde. Det skulle också omöjliggöra för kyrkan att bli det föredöme som människor förväntar sig och som dessutom skulle ge dem anledning att söka sig till kyrkan.

I den stora omställning som vårt samhälle står inför har kyrkan en nyckelposition som försvarare, förvaltare och medskapare av skapelsen. SKOGEN, som förenar himmel och jord, har en vägvisande nyckelroll i det kristna kärleksbudskapet.

Per Skoog
Förtroendevald och skogsägare med långt yrkesliv i svenskt skogsbruk

Fotnot: 
Detta debattinlägg föranleds till stor del av artikeln ”Dramatik när Västerås stift skulle svara på remissförslaget” och debattartikel av Sture Karlsson f.d. ordf i Mellanskog och ordf i Västerås egendomsnämnd.