Nu vill några att vi i Sverige skulle frånta kyrkan vigselrätten och att paren i stället skulle registrera sitt äktenskap borgerligt för att sedan om de så vill vigas i kyrkan. Man vill ytterligare sekularisera våra liv för att på så sätt sopa problemet med samkönade äktenskap under mattan. Men problemet kvarstår. Vi kommer inte ifrån det. De kristna samkönade paren vill naturligtvis också fortsättningsvis vigas i kyrkan. Varför ändrar vi inte benämningen av såväl äktenskap mellan man och kvinna som mellan man och man eller kvinna och kvinna?
Ordet äktenskap kommer etymologiskt av det forn-­
svenska ordet äkta, som enligt Etymologisk ordbok betyder av äkta, det vill säga laglig börd. Numera har alla barn oavsett sina föräldrars civil­-stånd arvsrätt.
Jag föreslår att vi kallar det könsneutrala juridiskt bindande lagligen ingångna samlevnadsförhållandet för trohetsförbund.

Det är väsentligt att vi i kyrkan behåller vigselrätten. Livet är en helhet. Vi lever det inför Gud. Vi bör inte i onödan skilja mellan profant och sakralt. Gud är förvisso osynligt närvarande även vid borgerlig vigsel, men i kyrkan blir Gud uttalat närvarande.
Varför ska paren behöva upprepa trohetslöftena två gånger?
Dessutom tror jag att få kommer att välja att vigas två gånger, så en oerhört viktig livsrit kommer för majoriteten av våra tillhöriga att försvinna från kyrkan. Men de kyrkligt aktiva samkönade paren kommer sannolikt i alla fall i framtiden att vilja fira sitt bröllop i kyrkan.

Kerstin Falk
Visby