Replik/Fader vår<BR>Anders Alberius ger i Kyrkans tidning 10/08 ett förslag till ny översättning av Fader vår. Denna kunde fungera bra i undervisninmgssammanhang men inte som bön. Den är svår att lära sig utantill, den går knappt att lära sig genom muntlig tradition, vilket jag tycker är det bästa sättet att lära sig Fader vår.
Hur ska bedjaren kunna bedja denna bön när hon vaktar på en skrivning, står i kassakön eller flyger eller när han sitter tyst vid en dödsbädd, ber för en person, som befinner sig i stor fara, eller själv svävar i livsfara?
Själv ber jag Fader vår och inte Vår Fader om det beror på vana eller på att jag föredrar Fader vår är svårt att säga. Jag har frågat andra vilken variant de ber i sitt personliga böneliv och det är Fader vår.
Det sägs att Fader vår har för svårt språkbruk, men Alberius parafras är ju mycket svårare att lära sig, för den är mångordig. Skall det till en ny översättning tycker jag att man ska be Katarina Frostensson att översätta den.
Sen litet till innehållet. Om man tar bort orden helgat varde ditt namn, en bön som är oerhört aktuell och viktig i vår tid, när så mycket heligt hädas så är det begripligt att man sedan tilltalar Gud vanvördigt med orden ”låt bli” . Det låter ju som ett tonårsbarn som protesterar mot sin förälder.
Diskussionen om frestelse och prövning har förts åtskilliga gånger i denna tidning. Meningen med bönen måtte väl ändå vara ; skydda oss när vi utsätts för frestelse eller prövas. Gång på gång särskilt nu under fastan och när jag till exempel läser Emelie Flygare Carlén så omtalas att prövningar är smärta som bidrar till vår mognad, vår helgelse, stärkandet av vår tro.
Genom gedigen undervisning tror jag att nya generationer kan lära sig orden.
Kerstin Falk
LÄGG TILL NY KOMMENTAR