Hur kan man positionera sig som förespråkare för Luther i översättningsfrågorna och samtidigt ignorera vad som förordet till Lilla Katekesen egentligen 'snackar' om i ärendet? Visst, vi kan inte bokstavligen tillämpa dåtidens pedagogiska regler. Men låter inte Luthers råd till barnpedagoger klokare än ett språkmanifest baserat på ett fiktivt svepskäl? Luther utifrån sin församlingserfarenhet motsäger akademikern Alberius : "prästen skall framför allt akta sig för och låta bli att använda olika texter och formuleringar för..Fader vår..o.s.v. ..ty unga och enkla människor måste lära en bestämd text och formulering, annars blir de lätt förvirrade, om man idag lär så och nästa år så, som om man vill förbättra det. ... När du predikar för lärda och förståndiga människor, då kan du visa vad du kan och vrida och vända på så mycket som du vill. Men när det gäller ungt folk, håll då fast vid en och samma form och lydelse...."

Ge "oss" fler översättningar av Jesu bön. Men, snälla, ta inte ifrån oss i den gudstjänstfirande församlingen varken "Vår Fader," eller "Fader vår! Märk väl att den danska individualistiska  'översättningen', enligt Alberius praktexempel, "Far i himlen", censurerar bort både gemenskapens "vår" och även Jesu förkunnelse om Guds "rike."

Joe Lupo Anderson, pastor emeritus
Botkyrka