Vi var 16 deltagare i högmässan på påskdagen i min församling med 3 500 medlemmar. Under en vanlig vecka deltar 350 personer i regelbundna aktiviteter i församlingens regi. Det är framförallt i barn- och ungdomsverksamhet, körer, öppna hus för familjer och daglediga och äldreverksamhet. Till lördagsfrukosten veckan efter påsk kom 102 kvinnor.
Vi är inte ensamma om den här utvecklingen att intresset är stort för allt Svenska kyrkan gör utom för högmässan. Det framgår av den statistik som redovisas i Kyrkans tidning nr 18/2008 och det berörs också av vår biskop i Strängnäs stift Hans-Erik Nordin i hans herdabrev Hoppets tecken.
"En svensk högmässa innehåller svar på våra djupaste frågor", skriver Hans-Erik Nordin. Jag kan inte hålla med. Högmässan tolkar för de flesta av oss medlemmar inte på ett berörande sätt den kristna tron, hoppet och kärleken i vår tid. Den har en form, ett språk och ett innehåll, som är alltför distanserat.
Hans-Erik Nordin pekar på flera saker som behövs för att få en fungerande gudstjänst bl.a. gemenskap och regelbundenhet. Båda sakerna är viktiga. Men jag tror det viktigaste är att formen skalas av och innehållet berör våra egna liv och erfarenheter. "För att evangelium skall bli befriande krävs att budskapet står i kontakt med dagens nöd, dagens frågor, människors djupaste längtan och behov", skriver också Hans-Erik Nordin. Han betonar även betydelsen av ett levande samtal i andliga frågor.
"Tänk på att du helgar arbetsdagen ", sa teologen Emilia Fogelklou (1878-1972). Kanske vi skulle göra det. Betrakta allt som vi gör i Svenska kyrkans regi som gudstjänst och i någon mening forma det så. Det blir en förljugenhet i den officiella hållningen att högmässan är det nav som allt kretsar kring, men i praktiken är det tvärtom. Vill vi att fler ska söka och finna andlig näring i Svenska kyrkans liv så behövs stor förändring och det räcker inte med att byta melodier i mässan. För inte är väl högmässans nuvarande form och innehåll heligare än livet, Jesus buskap och Gud själv?
Det här behöver hanteras på alla nivåer i kyrkan. "Problemen är kollektiva och måste få en kollektiv lösning. De handlar om kyrkans identitet i en ny tid", skriver teologen Nina Edgardh Beckman om gudstjänsten i boken Kära Ester.
Jag skulle önska att söndagsgudstjänsten förändrades i den riktning som Emilia Fogelklou antyder i de här orden: "Stackars Jesus, bara man ville dyrka honom lite mindre och höra på honom lite mer."
Gun-Britt Karlsson
Stigtomta
"En svensk högmässa innehåller svar på våra djupaste frågor", skriver Hans-Erik Nordin. Jag kan inte hålla med. Högmässan tolkar för de flesta av oss medlemmar inte på ett berörande sätt den kristna tron, hoppet och kärleken i vår tid. Den har en form, ett språk och ett innehåll, som är alltför distanserat.
Hans-Erik Nordin pekar på flera saker som behövs för att få en fungerande gudstjänst bl.a. gemenskap och regelbundenhet. Båda sakerna är viktiga. Men jag tror det viktigaste är att formen skalas av och innehållet berör våra egna liv och erfarenheter. "För att evangelium skall bli befriande krävs att budskapet står i kontakt med dagens nöd, dagens frågor, människors djupaste längtan och behov", skriver också Hans-Erik Nordin. Han betonar även betydelsen av ett levande samtal i andliga frågor.
"Tänk på att du helgar arbetsdagen ", sa teologen Emilia Fogelklou (1878-1972). Kanske vi skulle göra det. Betrakta allt som vi gör i Svenska kyrkans regi som gudstjänst och i någon mening forma det så. Det blir en förljugenhet i den officiella hållningen att högmässan är det nav som allt kretsar kring, men i praktiken är det tvärtom. Vill vi att fler ska söka och finna andlig näring i Svenska kyrkans liv så behövs stor förändring och det räcker inte med att byta melodier i mässan. För inte är väl högmässans nuvarande form och innehåll heligare än livet, Jesus buskap och Gud själv?
Det här behöver hanteras på alla nivåer i kyrkan. "Problemen är kollektiva och måste få en kollektiv lösning. De handlar om kyrkans identitet i en ny tid", skriver teologen Nina Edgardh Beckman om gudstjänsten i boken Kära Ester.
Jag skulle önska att söndagsgudstjänsten förändrades i den riktning som Emilia Fogelklou antyder i de här orden: "Stackars Jesus, bara man ville dyrka honom lite mindre och höra på honom lite mer."
Gun-Britt Karlsson
Stigtomta
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,
LÄGG TILL NY KOMMENTAR