Hur smakar äggröra egentligen för en skalbagge? En till synes enkel fråga som vetenskapen ändå aldrig kommer att kunna förklara. För vad är egentligen vetenskap, vad är tro och hur förhåller de sig till varandra? Frågorna ställdes på sin spets i går på Kungliga vetenskapsakademin i Stockholm och fortsätter idag på Fryshuset i ett samtal initierat av det påvliga kulturrådet.
Dialogen mellan troende och icke-troende har tillkommit på uppdrag av påven Benedictus XVI och har ägt rum på flera håll i Europa redan. I Sverige i går var Kungliga Vetenskapsakademin, och UD, medarrangörer och det var vår svenska ambassadör vid den heliga stolen tillika krönikör i KT, Ulla Gudmundson, som ledde mötet och diskussionerna om vad det innebär att tro respektive att inte tro. Om det finns en värld som inte är materiell och vad det betyder att vara människa.
Kardinal Gianfranco Ravasi ordförande i det påvliga kulturrådet, inledde med att citera filosofen Blaise Pascal och dennes tes att det finns två överdrifter att undvika. Att utesluta förnuftet och att inte erkänna det.
-Vi vill med dessa dialoger uppnå mittpunkten. Korsningen tro/förnuft. De är inte motsatser utan ska ses som olika kunskapskanaler.
Och på den vägen fortsatte det. Den andre huvudtalaren, professorn i tumörbiologi Georg Klein hävdade att religionen är den plats där vi söker tröst mot det existentiella kontraktet om att vi alla måste dö.t-Denna tröst har byggts in av evolutionen. Därför går det inte att konvertera en troende med rationella argument.
Men det höll lundabiskopen Antje Jackelén inte med om.
-Tro är inte ett surrogat för det man vet eller inte vet. Vår kunskap vibrerar i ett rum av tro där det gränsmedvetna förnuftet ofrånkomligen blir teologiskt intresserad, sa hon.
– Vi befinner oss mitt i kosmos. Kvarkarna finns i oss och runt oss trots att vi aldrig sett dem, sade fysikprofessorn, Ulf Danielsson. Samtidigt finns också ett inre kosmos som undandrar sig naturvetenskaplig beskrivning. Gåtan kan lösas med tro. Eller så kan man förneka att det finns en inre värld.
-En tredje möjlighet är att bejaka gåtans existens, och accepterar att tills vidare finns en ovisshet man måste leva med.
Tror ni alltså allihop, undrade Ulla Gudmundsson och uppmanade författarna PC Jersild och Ylva Eggehorn att ge sig in i debatten. De bägge fick så småningom många och långa applåder. Kanske för att deras inlägg var lite lättare att ta till sig, för en publik som först efter nära tre och en halv timme kunde övertalas att sluta ställa frågor.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR