Bakom filmen står Teresa Glad som inte bara är vad efternamnet säger utan också tacksam och överraskad.
– Ja, det var ju så många sökande, så jag vågade inte hoppas, säger hon på telefon från animationsstudion i Eksjö som är hennes arbetsplats sedan tio år tillbaka.
Där har hon redan påbörjat förarbetet av filmen – något som hon betecknar både som tidskrävande och svårt. Men också väldigt roligt.
– Det är då man bestämmer rollkaraktärerna, testar hur figurernas rör sig och kommunicerar med varandra, man måste nästan vara skådespelare själv för att kunna känna rörelserna i sig och sedan förmedla det till sina figurer.

I Ängelen förekommer det framför allt två. En snäll, känslig man och en kvinna i ungefär samma ålder. Mannen får för sig att kvinnan är en ängel, men i själva verket är något helt annat.
– I sitt sökande efter andlighet och tron på mirakel ser han inte vem hon egentligen är, berättar Teresa Glad.
Inspirationen fick hon efter att ha läst en bok om änglar och  änglamöten där personer beskriver sitt förhållande till dem.  Boken gav hennes lust att utforska vilka de människor är som säger sig tro på änglar.
– I filmen har jag tagit mig friheten att bryta mot stereotypa könsroller. Här är det mannen som är den känsliga, romantiska och kvinnan den aktiva, känslokalla. Det är spännande att vrida på könsroller så och med animation blir den möjligheten extra stor.
Man kan bygga upp sin fantasivärld där det både är enklare att visa känslor och att göra omöjliga saker, berättar hon.

Hon arbetar på det klassiska viset, ritar allt för hand. Om man bara arbetar digitalt blir resultatet platt.
– Det är roligt att man ser att det är ett hantverk. Jag är utbildad konstnär och jag får använda mina kunskaper i olika tekniker till exempel då jag gör bakgrundsbilderna.
Ängelen är tänkt att bli tio minuter lång men har en budget på över 900 000 kronor. Att göra tecknad film är enormt tidskrävande.
– Man brukar budgetera med 100 000 per minut. En sekund kräver cirka 25 teckningar, så man måste dels har stort tålamod men också vara en snabb tecknare, berättar hon.
För att klara brödfödan och kunna göra egna filmer så har hon ägnat sig åt att göra uppdragsfilm, bland annat en antivåldsfilm för skolungdomar.
– Animation lämpar sig extra bra som undervisningsmaterial för barn och unga, de tar till sig budskapet lättare, förklarar hon.

I fyra år har hon också deltagit i ett socialt projekt som går ut på att lära äldre pensionärer i Eksjö med omnejd att göra animation där de gör allt, från manusskrivande till tecknandet och slutproduktion. Den äldsta i gruppen har varit 99 år!
– Det har varit fantastiskt roligt och projektet har fått stor uppmärksamhet, bland annat visades en av filmerna på SvT. Nu försöker vi sprida idéen till andra delar av landet.
Men nu alltså för första gången på flera år har hon fått möjlighet att göra en egenproducerad film, något som hon är så glad för.
– Jag beräknar att filmen kommer att ta elva månader att göra men när det blir premiär vågar jag inte säga. Det handlar om hur jag kan finansiera resten av filmen.  Och sedan hitta en distributör.
– Men stipendiet från Svenska kyrkan är en stor hjälp på vägen, väldigt fint känns det att få komma till Uppsala och ta emot det.