En sekulariserad kyrka söker sin röst

– Själva frågan är problematisk, säger David Thurfjell, professor i religionshistoria och författare till boken Det gudlösa folket, om sekulariseringen.

– Frågan tycks förutsätta att det har funnits ett permanent budskap och påverkan från en ganska stabil kristendom, som nu försvinner. Men kyrkans budskap har ju förändrats radikalt med tiden.

I dag, anser han, ligger kyrkans budskap ofta i linje med samhällets: bejaka din egen drivkraft, hitta din egen röst, bli den du vill vara och älska dig själv och unna dig att slappna av.

– Det är ganska långt ifrån att bära sitt kors, dö bort från sig själv och förtrösta på nåden, som i äldre fromhetstraditioner.

Så den stora värderingsförändringen kan redan ha skett, menar David Thurfjell, när kyrkan blev individualistisk.

– Stora förändringar kan ske utan att de yttre ramarna förändras, så om ramarna nu är på väg att falla då är det som de inramade redan borta.

Det kan innebära att kyrkans språk håller på att förlora sin livstolkande förmåga, att kyrkans berättelser är på väg att upphöra att vara livstolkande myter och bli mytologi.

Men vad blir kvar av kyrkans budskap?

– Individualismen. Jesus som Guds son, nåden, den objektiva försoningsläran, det har man ju redan övergivit, delvis. Man har inte kvar det objektiva synsättet i alla fall.

Efter att ha påverkat samhället i 1 000 år, kommer det inte att märkas mer om kyrkan marginaliseras?

– Namnskick, jul- och påskfirande, tankestrukturer hämtade från kristendom och moraliska uppfattningar kommer att leva kvar länge, länge, även om de kanske inte identifieras som kristna, säger David Thurfjell.

– Nu låter det som om jag ringaktar kyrkan, säger han sedan och förtydligar att kyrkan är en av de största tillhandahållarna av kulturverksamhet, själavård, samtalsstöd och allmän medmänsklighet och att kyrkans eventuella försvinnande från dessa områden självklart skulle märkas.

Eskil Franck, teolog, tidigare präst och chef för Forum för levande historia, är inne på samma linje:

– Kyrkan har förändrats, så det är svårt att i dag säga vad som är skillnaden mellan det kristna och det sekulariserade.

Han tror att kyrkan kommer att spela en allt mindre roll, och bli allt mer av ett trevligt inslag i samhället, som bidrar till omsorg om människor och inte minst till kulturell förgyllning i form av musik, kyrkobyggnader och kyrkogårdar.

Ett salt som har förlorat sin sälta?

– Det kan ju vara så, på det sättet att kyrkan inte presenterar ett tydligt religiöst budskap i dag. Tidigare var kyrkans bidrag inte främst positiva samhälleliga värderingar, utan ett frälsningsbudskap. Kyrkan måste fundera över vad som är dess unika erbjudande? Vill man ens erbjuda något unikt?

På Forum för levande historia arbetade Eskil Franck med frågor om brott mot mänskligheten, under förintelsen och kommunistiska regimer. Han säger att kyrkan många gånger spelat en viktig roll som motståndskraft mot totalitära ideologier och diktaturer, som i slutet av Östtysklands existens.

– Men kyrkliga samhällen har varit lika duktiga på att skapa djävulskap som andra samhällen. Tyskland var ju ett gediget kristet land, ändå var det i detta land som den stora majoriteten i kyrkan stödde Hitler.

Han tror inte heller att samhällets moraliska halt var så mycket bättre när Sverige var ett enhetssamhälle och kyrkan hade hundraprocentig täckning.

– Samhället upprätthöll ett kristet system med maktmetoder och lagstiftning, men inget säger att medborgarna för den skull präglades av bättre moraliska värderingar än i dag.

Samtidigt är han optimistisk.

– Jag har en väldig tilltro till en sorts naturlig moral och samvete hos människor i kraft av att de just är människor. Kyrkans negativa siffror påverkar inte det.

Statsvetaren Magnus Hagevi vid Linnéuniversitet i Växjö intresserar sig för religionens påverkan på politiken. Förr deltog frikyrkligt aktiva mycket i partipolitiken, berättar han. Så är det inte längre, men valdeltagandet i gruppen är fortsatt högt.

– Däremot är aktiva medlemmar i Svenska kyrkan, i större utsträckning än andra medborgare, också medlemmar och aktiva i politiska partier, och har ett
högre valdeltagande än genomsnittet. Om antalet aktiva i Svenska kyrkan minskar, så minskar också det politiska deltagande som har sin grund i kyrkan.

Han ser också en skillnad mellan kyrkligt aktiva och privatkristna människor som inte går i kyrkan – de senare är mer flyktingkritiska, har mer auktoritära värderingar och vill se hårdare straff.

– De kyrkligt aktiva är mer positiva till att ta emot flyktingar och de vill ha kriminalvård, inte hårdare straff, säger Magnus Hagevi.

Så högerkristna åsikter skulle bli starkare i politiken om kyrkobesöken fortsätter att minska?

– Ja, det är möjligt. Men opinionen påverkas ju av mer än kyrkobesöken.

Den största förändringen hittills är dock kyrkans medialisering, säger han. Färre gudstjänstbesök gör att kyrkorna kan påverka färre direkt. I stället för att bli helt marginaliserade talar kyrkorna indirekt, de debatterar samhällsfrågor i medierna. Men då måste man också anpassa sig till mediernas logik: man skapar intresse för frågorna genom konflikt och vinkling.

– Den här utvecklingen har vi redan sett och mönstret går igen i dominerande europeiska kyrkor. De accepterar inte att bli marginaliserade företeelser. I stället blir de aktiva i debatten och i politiska frågor. Men det ger kyrkan en annan roll än som enande kraft som alla kan ty sig till, säger Magnus Hagevi.

Cecilia Melder är präst och lektor i religionspsykologi vid Teologiska högskolan i Stockholm och Uppsala universitet, specialiserad på existentiell folkhälsa. Hon menar också att kyrkans minskande påverkan på samhället redan märks.

– Förr kunde kyrkan förmedla en livserfarenhet genom de traditionella berättelserna, gudstjänster och sammanhang som har varit meningsbärande. Den livserfarenheten får man inte självklart med sig längre, den traderas varken i familjen, av äldre generationer eller vid de viktiga tillfällena i livet – eftersom få går till kyrkan då, säger hon.

Och har vi inte verktyg att hantera de existentiella frågorna påverkar det hälsoläget, säger Cecilia Melder. En lägre grad av existentiell hälsa kan bland annat kopplas till högre blodtryck, fler depressioner och fler psykiatriska dia-gnoser.

I dag plockar människor själva ihop delar från olika tros- eller meningssystem till egna tolkningar som hjälper i en ny livssituation.

– Men det blir inte ett meningsskapande system som omfattar tolkningar av sådant som man ännu inte har upplevt, så varje gång man möter nya svårigheter i en ny livssituation måste man göra en ny egen tolkning igen, säger Cecilia Melder.

De etablerade religionerna samlar mångtusenåriga livserfarenheter, säger hon. Men i dag sväljer människor inte hela system, utan de vill erövra dem individuellt, för egen del.

– Det finns ett väldigt behov av hjälp i dag när det gäller de existentiella frågorna, i sökandet efter hopp och mening. Kyrkan kan fortfarande ta ledartröjan om den väljer att göra en medveten, professionell satsning, säger Cecilia Melder.