Moderna museet i Stockholm visar verk av konstnären Madhat Kakei, född i Irak. Han har inspirerat bland andra författaren och Nobelpristagaren Tomas Tranströmer. Kyrkans Tidning har sett utställningen.
Det är inte många som stannar till i den lilla utställningssalen längst in på Moderna museet i Stockholm där konstnären Madhat Kakeis målningar visas. De allra flesta går in, vänder och går ut igen utan att fastna bland verken. Det finns inget direkt som håller kvar. Jag står ofta ensam, omgiven av färg, men också jag med en stark lust att gå.
Madhat Kakei målar abstrakt, han lägger lager på lager av tjock färg ovanpå varandra. Varje strykning har fått torka innan nästa lagts på. Längs de ojämna kanterna har konstnären låtit färgen avslöja sig – orange, blått, gult, rött, grönt skymtar fram bakom det översta lagret.
Verken knyter an till modernismens monokromer, i synnerhet Kazimir Malevitjs, målningar med bara en färg. Malevitj visade sin svarta kvadrat på vit botten för precis hundra år sedan. Han hade en platonsk strävan att nå fram till det rena och absoluta, det har inte Madhat Kakei. Han har i stället hängt för.
Tom Sandqvist, författare och konstvetare, skriver i essäsamlingen Helig, helig är bilden om avskildhet. Om att det som är heligt skärmas av, för det heliga är fridlyst. Inom judendom och islam finns ett bildförbud, profeten Muhammed får ju till exempel inte avbildas. I den nya filmen om hans liv, Messenger of God, visas aldrig profetens ansikte. Inom kyrkan rasade under århundraden en bildstrid.
Madhat Kakei har dragit för ridån. Det sista lagret färg ligger ovanpå och döljer. Vad som finns bakom är det ingen som vet men jag kan ana. I den översta, strukturfyllda, strykningen lyser annat igenom.
Därför är de abstrakta målningarna också realistiska och inte skapade i en strävan att nå någon högre sfär. Bakom den översta färgen finns rörelse, liv, människor. Det berättar även verkens form om, till skillnad från Malevitj verk är Madhat Kakeis målningar rektangulära, med några undantag – de har en mänsklig form.
Verken i Madhat Kakeis abstrakta kabinett påminner mig om kyriet Herre, förbarma dig. Ibland sjunger jag det tyst inom mig, om och om igen. Hos mig följs det av välsignelsen: Herren ger mig frid.
Den här dialogen, med bön och svar, är närvarande i Kakeis verk. Men den kräver sin ansträngning, en bön, ett stopp. Den som stannar får ana det heliga.
Madhat Kakeis Abstrakta kabinett pågår till den 28 februari.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR