Vackert och vittert om 150-årig synagoga

I synagogan installerades Sveriges första kvinnliga rabbin Ute Steyer vid en ceremoni 2016. Till vänster kantor Isidoro Abramowicz. Foto: Izabelle Nordfjell/TT

Berättelsen som synagogans tillkomst speglar det judiska Stockholms historia. Boken beskriver hur samhällets omvandling gjorde insteg bland judendomens svenska utövare och den judiska befolkningen i Stockholm.

Barbro Matzols recenserar boken Jag må bo mitt ibland dem.

På Wahrendorffgatan belägen mellan Kungsträdgården och Berzelii park i centrala Stockholm ligger sedan 150 år tillbaka Stockholms stora synagoga.

Det firas med en nyutgiven bok, Jag må bo mitt ibland dem (Hillelförlaget), snyggt formgiven och bildsatt, där läsaren bjuds in att ta del av en spännande historia om Stockholms stora synagogas tillkomst. Men också att ta del av berättelser som speglar det judiska Stockholms historia och hur samhällets omvandling gjorde insteg bland judendomens svenska utövare och den judiska befolkningen i Stockholm.

De hade länge letat efter en lämplig placering av en ny och stor synagoga och när den Wahrendorffska tomten var till salu slog man till och fick betala 77 500 kronor, en hisnande summa på den tiden. Uppdraget att formge synagogan gick till Fredrik Wilhelm Scholander, landets ledande arkitekt och professor vid Konstakademien.

Här berättas också om de religiösa meningsskiljaktigheter som fanns bland församlingens medlemmar. Det var frågor som handlade om det skulle vara blandad sittning i synagogan – män och kvinnor tillsammans familjevis – och om det skulle finnas en mikve, ett rituellt bad, i anslutning till synagogan. Men det blev avslag på båda önskningarna.

Den stora synagogan, som sägs vara en av de arkitektoniskt mest märkliga bland Västeuropas judiska reformtempel, vill vara ett nav för olika judiska identiteter och en trygg plats för bön och social samvaro.

Först i slutet av 1984 kom församlingen överens om att inleda en försöksverksamhet med blandad sittning till höger om mittgången i synagogan. Där kunde män och kvinnor sitta tillsammans. Däremot var synagogans vänstra sida reserverad för enbart män.

Den stora synagogan, som sägs vara en av de arkitektoniskt mest märkliga bland Västeuropas judiska reformtempel, vill vara ett nav för olika judiska identiteter och en trygg plats för bön och social samvaro.

Men redan när den byggdes var man medveten om att stadsdelen där man bodde inte nödvändigtvis var det som påverkade vilken synagoga man besökte eller vilken religiös inriktning man kände sig mest hemma i. Ett fenomen som även återfinns i Svenska kyrkan där S:ta Clara kyrka, ett kort stycke från Stora synagogan, samlar gudstjänstfirare från många delar av förorterna.

Ett kapitel i boken ägnas åt det Judiska biblioteket som finns i synagogans källare. Här finns ett av Europas få intakta judiska bibliotek där de äldsta trycken är från 1520-talet. Biblioteket ses som en viktig del av den judiska traditionen och historien och vi får veta att boksamlandet har djupa rötter i judisk tradition och tänkande. Redan på 1890-talet bestod därför boksamlingen av 4 500 band och ett tusental mindre skrifter.

Det är tanken om förvaltarskap snarare än ägarskap som har präglat familjers och individers syn på sina boksamlingar, skriver Malin Norrby och därför har det judiska bibliotekets samling byggts upp genom donationer.

Tack vare att Sverige inte ockuperades av nazisterna förblev det Judiska biblioteket intakt. Här finns också en jiddischsamling som trots att den bara omfattar några tusen titlar faktiskt är en av Europas största.

Nu har det allmänna beståndet av böcker flyttats till kulturhuset Bajit. Men specialsamlingen finns kvar i lokalen under Stora synagogan.

Fakta: Ny bok

Jag må bo mitt ibland dem/ Stockholms stora synagoga 150 år

Hillelförlaget