Efterlängtat svar på frågorna om STI och professuren

Fasaden har krackelerat, skriver Göran Larsson i en oroande text om STI (KT 1/19). STI har varit ett flaggskepp många varit stolta över. Dessutom en garant för Svenska kyrkans dialog med judendomen och möten med den kristna trons rötter i tro, kultur och geografi. Den senaste tiden har STI istället kommit att utvecklas till ett orosmoln. Namnkunniga personer med långa perspektiv i ärendet har uttryckt kritik: Bo Johnson, Biörn Fjärstedt och senast Göran Larsson.

Att det uppstår konflikter, meningsskiljaktigheter och spänningar i verksamheter av detta slag är i sig inget ovanligt. Däremot förbryllar tystnaden från ansvarigt håll. Kritik och frågor har hittills i stort inte bemötts eller besvarats.

Därför är det svar som enligt uppgift är på gång från kyrkokansliet efterlängtat. För när Göran Larsson konstaterar att ”relevant teologisk kompetens numera saknas på STI” och ifrågasätter om ”Svenska kyrkan längre kvalar in i det laget” som bekämpar ”judeföraktets onda rot i kristen teologi och som insett att den antijudiska ogräsbekämpningen aldrig får upphöra”, är kritiken av sådan valör att tystnaden behöver brytas.

Det handlar dels om den fråga som Göran Larsson ställer: ”Varför kunde inte denna rika verksamhet […] fått fortsätta?”. Men framför allt om frågan hur framtidsplanerna ser ut för STI och för Krister Stendahl-professuren.