Årets julklapp är ­blandade känslor

Jonas Eek opinionschef

Ledarsidan blickar tillbaka på året som gått och finner att blandade känslor varit ett genomgående tema i Svenska kyrkan. Och kanske finns i denna dubbelhet en möjlig julklapp för oss alla att ta med oss fram mot 2022.

Blandade känslor är ett tillstånd av vankelmod och vacklande; en ambivalensens erfarenhet när motstridigheter konkurrerar. Sinnesstämningen kan drabba oss alla och är alltså av allmänmänsklig karaktär, vilket kan tänkas speglas i att blandade känslor eller mixed emotions är titel på en rad olika företeelser: en unisex-parfym, en tysk 80-talspopgrupp, en kåserisamling av Cecilia Hagen och ett antal rocklåtar.

Från ett opinionshåll har det gångna året inom Svenska kyrkan också kommit att präglats av mixed emotions. Några tillbakablickande nedslag på KT:s ledarsida illustrerar detta:

Covid. Pandemins utveckling har varit synnerligen dubbel. Människor och företag har kastats mellan hopp och förtvivlan. Och det är inte över när du läser detta. Folkhälsomyndighetens rekommendationer har heller inte varit glasklara utan ofta präglade av viss mångtydighet. Här på ledarplats var det särskilt distinktionen mellan liveströmmad gudstjänst kontra förinspelad som väckte debatt i början av året. Vad är egentligen att föredra och varför? Under våren blev de dubbla måttstockarna alltmer besvärande och debatten kulminerade vid påsktid: Varför tilläts människor shoppa och styrketräna i grupp, men inte fira gudstjänst? Snacka om dubbla signaler.

Kyrkoval. Årets kyrkoval i september var en höjdpunkt. Åtminstone från ett publicistiskt perspektiv. Det fanns mycket spännande att rapportera om. Ändå gjorde de blandade känslorna sig påminda. Glädjen över demokrati och yttrandefrihet smolkades av att valet också blev kyrkligt splittrande. Debatten både före och efter valet var ofta över gränsen.

Redan i februari problematiserades på ledarsidan sekulära partiers medverkan i kyrkovalet, då med anledning av att ­högerextrema Alternativ för Sverige (AFS) beslutat sig för att ställa upp. Gruppen kom också att knipa ett par mandat och tydliggjorde därmed att de sekulära partiernas medverkan i kyrkovalet inte utgör ett hinder för extremgrupper att få makt i kyrkan, utan en förutsättning.

I övrigt var det två saker som stack ut. De stora framgångarna för Vänstern i Svenska kyrkan visade att hybridgrupper – apropå dubbel­heter – kan ha framtiden för sig. Men också att kyrkovalet sammantaget innebar en kyrksväng – de kyrkliga ­nomineringsgrupperna växte på ­bekostnad av de sekulära partierna. Till detta bidrog med all säkerhet den hårt politiserade och polariserande debatt som föregick valet, men kanske även ärkebiskop Antje Jackeléns uttalande att politiska partier i kyrkovalet är en ”anakronism” (Dagen 21/4 2021), ett uttalande som här i KT mildrades till ”historiskt arv” (23/4 2021).

Kyrkosyn. Konflikten i Härnösand mellan stiftsstyrelse och biskop fick också en dubbel lösning. Å ena sidan var Svenska kyrkans överklagandenämnd tydlig i sitt beslut: stiftsstyrelsen hade överskridit sina befogenheter när man försökte köpa ut sin biskop (KT 26/1). Å andra sidan uttryckte kyrkostyrelsens förste vice ordförande, Wanja Lundby Wedin, fullt förtroende för partikamraten Kenneth Norberg, som lett stiftsstyrelsens arbete (KT 12/2). Norberg nominerades till och med till kyrkomötet för att där driva sin sak (KT 16/6). Nu blev inte Norberg invald i kyrkomötet, men viss ambivalens mellan kyrkans största nomineringsgrupp och landets biskopskollegium kanske ändå kan anas.

Kommunikation. Vid ett par tillfällen under året – bland annat i samband med kyrkostyrelsens spontanremissvar om språktest (april) och kyrkomötets ökända apart­heidbeslut (november) – har Svenska kyrkans egen kommunikation väckt flera frågor. Dels om vad kyrkan prioriterar att ägna tiden åt, och dels vem som talar i Svenska kyrkans namn. Vid dessa tillfällen har kyrkans egen kommunikation ­föranlett krishantering i efterhand, vilket inte är lyckat utan sänder – minst sagt – dubbla signaler.

I eftersnacket till kyrkomötets apartheidbeslutet kunde man även ana olik­heter i själva verklighetsuppfattningen. Medan biskoparna Dalevi och Bonnier menade att kyrkomötet var ”splittrat” i frågan, och biskopen Holmberg att beslutet hade tagits med ”en liten majoritet”, tyckte ursprungsmotionärerna Anna ­Karin Hammar och Daniel Tisell att beslutet fattats med ”tydlig majoritet”. Mixed emotions, som sagt.

Alla motstridigheter och meningsskillnader till trots, nu är det jul. Och något vi alla ständigt behöver påminna oss om är att kyrkan inte är en gemenskap kring åsikter, utan det är runt krubban som vi är samlade. Det är inte farligt att tycka olika. Tvärtom är det när alla måste hysa samma åsikter som det blir obehagligt.

Men frågan om det kan finnas ­någon klapp att dela ut som kan passa alla? I så fall slår KT:s ledarsida ett slag för den där doften – Mixed Emotions. Parfymen verkar passa oss alla och kan mycket väl vara årets julklapp till kyrkans folk. Av nät­informationen att döma framkommer nämligen att Mixed Emotions, utöver att alltså vara unisex, är ”skapad som en ­reflektion av den turbulenta tid vi lever i. [En] skiss av vårt nuvarande, kollektiva sinnestillstånd”.

God jul med en förhoppning om ett gott nytt opinionsår 2022!

Jonas Eek

”Det är inte farligt att tycka olika. Tvärtom är det när alla måste hysa samma åsikter som det blir obehagligt.