Nu måste vi slå vakt om kyrkans episkopala ordning

Jonas Eek, opinionschef

Lagom till semestertid är det dags att börja arbeta. Åtminstone för dem som tror på kyrkans episkopala ordning.

I KT 23/2021 meddelar nämligen starke man i Härnösand stiftsstyrelse Kenneth Norberg att han, i höstens val, kandiderar till kyrkomötet. Detta trots hela den affär som kallas Härnösandgate, där en stiftsstyrelse utan saklig grund försökte köpa ut sin egen biskop.

Skandalen resulterade i att Svenska kyrkans överklagandenämnd slog fast att stiftsstyrelsen under Norbergs ledning hade överträtt sina befogenheter (KT 4/2021).

Det är ändå rätt väntat att Norberg går till val. Och det är på flera sätt ett hedervärt förfarande av honom. Han tycker att han har rätt i sakfrågan – det är ”otroligt olyckligt” att det inte går att köpa ut en biskop – och han ger inte upp utan försöker utöva sitt inflytande i de strukturer som erbjuds. Det agerandet är inget att säga om.

Däremot kan man ha åsikter om lämpligheten i att kyrkans strukturer möjliggör en sådan mission. Man kan också ha synpunkter på att Svenska kyrkans största nomineringsgrupp (S) väljer att nominera Kenneth Norberg till kyrkomöte trots debaclet i Härnösand.

Men inte heller det borde förvåna. Egentligen.

Efter överklagandenämndens beslut i vintras efterlyste Norbergs partikamrat Wanja Lundby-Wedin en ordning ”för att hantera situationer som ligger utanför vigningstjänsten” (KT 7/2021).

Vad hon då for efter var en möjlighet för förtroendevalda att överpröva biskopars lämplighet. Samtidigt var hon noga med att påpeka att det resonemang hon förde i KT ”inte handlar om Härnösand” utan var en ”principiell fråga”.

Det är i ljuset av detta resonemang man bör se Norbergs kandidatur. Att Lundby-Wedin, kyrkostyrelsen förste vice ord­förande – i en så laddad fråga så tidigt och så tydligt – gick i klinch med överklagandenämnden var en signal att den här frågan är långt ifrån avgjord. Det vi ser nu är den logiska fortsättningen.

Men kanske ser vi också en spricka inom S-gruppen. Faktum är att Norberg hindrats från att på nytt kandidera för stiftsstyrelsen i Härnösand.

Han säger själv att han, efter det som har hänt, inte fått förnyat förtroende av Socialdemokraterna i Västernorrland. Å andra sidan nominerar samma grupp honom till nationell nivå. Det är inte alldeles enkelt att tolka det skeendet.

Men det stärker det som den här ledarsidan tidigare poängterat. Härnösandgate blottlägger i första hand inte en motsättning mellan vigda och förtroendevalda eller en skiljelinje mellan socialdemokrater och andra nomineringsgrupper. I stället går rågången mellan de som respekterar kyrkans episkopala ordning och de som inte gör det (KT 43/2020).

Nu ligger ett arbete framför dem som värnar den episkopala linjen. Och uppgiften är ingen mindre än att säkerställa hur kyrkans lekfolk får inflytande samtidigt som biskopar och präster står fria i sin ämbetsutövning. Roller och ansvarsområden behöver tydliggöras.

Det första är att inte spela ner frågans magnitud. När ärendet briserade i höstas var det många som försökte tona ner dess principiella aspekter. Men det visade sig vara en fullständig felbedömning den gången.

För S är detta en principiell fråga och nu går Kenneth Norberg till val på densamma. Detta är, och har alltid varit, en fråga om kyrkans konstitution.

Det andra blir därför att revidera kyrkoordningen. Det krävs ett förtydligande så att denna typ av situation omöjliggörs i en episkopal kyrka.

I nuläget är det oklart var biskoparna står. När biskopsmötet i höstas tog till orda i ärendet sa man att problematiken var av sådan art det har ”blivit tydligt att vi i framtiden behöver en annan ordning”, och med anledning av vad som sker är ”en översyn av vår kyrkoordning nödvändig” (KT 40/2020).

När överklagandenämnden sedan kom att besluta till episkopatets fördel svängde man dock och båda biskoparna Tyrberg och Nordung Byström uttalade att en revision nu var överflödig.

Med knappt hundra dagar till kyrko­valet blir det nu tydligt att det ändå är läge för en revidering.

Efter överklagandenämndens beslut i vintras menade dess ordförande Johan Munck att ett tydliggörande i kyrkoordningen i princip kanske inte behövdes. Men att det inte skulle skada (KT 4/2021).

Det är värt att upprepas – ett tydlig­görande skadar inte. För Kenneth Norbergs kandidatur innebär att det föreligger en konflikt mellan landets biskopsmöte och delar av kyrkans största nomineringsgrupp. Och om Norberg blir invald i kyrkomötet finns den konflikten mitt i kyrkans högsta beslutande organ.

Ett organ där biskoparna för övrigt saknar rösträtt.

Med andra ord – det finns ett jobb att göra i sommar.

”Det krävs ett
förtydligande så att denna typ av
situation omöjliggörs
i en episkopal kyrka.