Å andra sidan: ”Hädelse” angår inte Gud. ”Hädelse” är helt och hållet en händelse mellan människor.
Den som fattat vidden av Gud, fattar också att det jag eller någon annan skulle kalla ”hädelse” är för futtigt för att kränka Gud det minsta. Allahu akhbar, som muslimerna säger: Gud är större.
En människa kan såras i sitt innersta av att det hon håller heligt skändas, det är något annat. Att förstå och respektera det är en fråga om enkel empatisk hygglighet bara. Men att någon sårat ger mig aldrig rätt att såra tillbaka. Att svara på en oförrätt genom att ge igen dubbelt upp är att bryta mot grundbudskapet i många religioner: Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
Att svara på våld med våld kan med andra ord aldrig ske i Guds namn och stora andliga ledare har alltid vetat det. Och det är lätt för mig att sitta här och döma, men har jag rätt till det? Den blodiga konflikten utspelar sig inte i mitt liv och jag begriper ärligt talat inte mycket av den.
Människor som till skillnad från mig har privata band till det som händer i Mellanöstern, säger till mig med viss uppgivenhet att det hela är komplext bortom beskrivning. Enkla schematiska förklaringar fungerar förstås alltid bäst när man har tryggt avstånd till det man vill förklara, och i detta fall fungerar de bara då.
Religiositet är en av de krafter som verkar i den pågående konflikten, men långtifrån den enda.
I det ljuset blir det extra tydligt att ”hädelselagar” knappast gagnar någon eller något. Det vore bättre att kontinuerligt och sakligt försöka belysa de komplexa skeenden som genom nuet och historien lett fram till pågående upplopp.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR